Ridsport som friskvård

Resan mot det stora livet  /  0  Kommentarer
Ja, nu tänker även jag ge mig in i denna diskussion. Då jag har egna erfarenheter och det är så viktigt.
 
 
Det har varit ett ganska omtalat ämne ganska länge, man ser artiklar och bloggare som skriver om det, dem nästan byter av varandra. Ett ämne som jag tänkt på så många gånger men aldrig riktigt engagerat mig i, nu vill jag ge mina synpunkter i detta. För man kan säga att jag haft ridsport för att må bättre. 
Om tänker tanken, vad skulle ha hänt med mig om inte jag haft hästarna? Jag förstår att om man inte känner mig som förstår man inte riktigt. Jag kanske inte skulle stå där jag gör idag, blivit så förbättrad som jag faktiskt blivit. 
 
 
Om man ser tillbaka under mina år med dåligt mående, som säkert sträcker sig tilbaka flera år utan att jag reflekterat över det. Innan jag började gymnasiet så hade jag svårt med skolan, jag hade verkligen inga betyg som jag kan skyta med, verkligen inte. Någonstans där när det var jobbigt så hade jag fortfarande hästarna som gav mig energi och gav mig hoppet att skolan skulle lösa sig på ett eller annat sätt. 
 
Så varför ska inte ridsport räknas som friskvård? 
När jag kommer till stallet lägger jag allt som hänt och alla jobbiga tankar åt sidan. Med mitt mående fick jag vissa komplex med mig själv som i det vanliga livet var oerhört jobbigt. I stallet släppte jag det, jag kunde vara mig själv och må bra. Där hade man vänner som struntade i hur man var eller såg ut, vi var vänner för vi båda älskade hästarna, vi var ju där för samma sak. Hästarna har gett något sorts lugn och tålamod. Det är så känsliga djur, dem känner när du är arg, ledsen eller glad. När jag har sökt mig till stallet för att jag varit ledsen är det som att hästarna ändå förstått och på något sätt lyssnat på mig. Samtidigt som dem gett mig ny energi. 
 
 
Jag är så glad och tacksam att ha dessa djur <3

Livet rullar på

Allmänt  /  0  Kommentarer
Blir lite varannan dag blogning nu känner jag. Men allt rullar på och dagarna bara flyger iväg vart tog denna vecka vägen, det är redan fredakväll. Jag funderar på vad jag ska blogga om, har ni några förslag?
 
 
Imorgon väntar jobb 8-14 och kvällsfodring, sedan tror jag Eco ska longeras imorgon då hon vilade idag. På söndag väntar ytterligare en jobbdag för att sedan åka på min kusins konfirmation. Min lediga dag är på onsdag och då ska jag göra en tripp till Bålsta. Lite mysigt är det allt. Nästa helg väntas en tjejkväll, Vet ni hur mycket jag längtar? Massor!!! 
 
 
Alltså jag sagt det förut men jag säger det igen, jag älskar Antuna och älskar mitt sommarjobb. Man kommer in i gänget så fort, dagarna går alldeles för fort och jag tror jag aldrig skrattat så mycket som jag gjort nu. Jag älskar det, som ett jobb ska vara helt enkelt. Det är bara Anna som saknas då hon jobbar på annat håll. 
 
 

Mina kära bloggläsare

Allmänt  /  0  Kommentarer
Herregud vad tiden går fort. Vi var ju i Leksand fredag till söndag och sedan har jag jobbat måndag och idag, Igår, tisdag var vi iväg upp till Falun och hälsade på en tjej som har PRE, hon hade många trevliga hästar. Jag fick bland annat chans att rida hennes hingst, Estupendo. En riktigt häftig hingst om jag får säga det själv. Fick lov att prova lite piaff och passage. Alltså ja säger bara wow vilken känsla!! På min Facebook och Instagram hittar ni en film. Sååå fin!
 
 
Annars rullar resten på, jag stormtrivs på jobbet här. Fortsätter det såhär så kanske jag stannar, skämt åsido. Det som jag nog är gladast för är att Eco trivs så bra här. 
 
Eco tycker jag också har utvecklat en hel del. Under dagens ridpass jobbade jag först att hon skulle jobbas låg och rund redan från början, vilket hon gjorde, hon var väldigt avslappnad och lösgjord. Jobbade sedan lite delar ur LA:3. Hon blir bara finare och finare, bara styrkan som ska byggas upp. Det är sååå kul!!
 
 

De finns folk för allt.

Allmänt  /  0  Kommentarer
Jag såg ett inlägg på Facebook idag när jag vaknade, ett inlägg som jag har funderat på hela dagen. Jag kan helt enkelt inte släppa det och nu måste jag skriva och berätta mina tankar. Som sagt finns det folk till allt. 
 
Inläget skrevs av en tjej. Denna tjej är så otroligt duktig, utbildar hästar, rider och tävlar helt fantastiska hästar. Jag har följt henne ett tag på både facebook och instgram, hur hon jobbar med dessa hästar, hur hon utvecklar och utbildar dem. Jag ser inte bara henne på sociala medier utan även i det verkliga livet, jag ser tiden hon lägger ner, jobbat hon gör - som om du frågar mig är riktigt bra. Hon är duktig, kunnig, ambitös och ödmjuk. All cred till henne!!
 
Vad är det då som är fel hela tiden? Folk verkar inte ha något bättre att göra än att leta fel hos alla andra, något jag tagit med mig "Det folk inte tycker om hos någon annan är vad dem saknar hos sig själva" och jag tror det stämmer ganska bra. Att folk i dagens samhälle måste veta bäst och vara bäst för att själva må bra. Det är sjukt. Vi håller på med samma sport för att vi älskar hästarna, varför ska vi då vara så otroligt taskiga mot varandra? Vi måste börja öppna ögonen och sluta ge varandra spydiga kommentar utan peppa varandra mer. Ge varandra mer kärlek!
 
 
Jag själv har blvit utsatt av så mycket, speciellt i hästsammanhang som jag minns så tydligt. Ja jag är fortfarande ung, jag kan inte allt och även jag gör fel, för det är mänskligt. Mina hästar är lite som mitt allt, det är dem som ger mig energi att fortsätta genom allt man går igenom.
En gång blev jag anklagad för att jag behandlade mina hästar dåligt, dessa som är mina bästa vänner. Att det sedan kom fram några ögonblicks bilder och meddelanden som mig som person just där och då inte klarade av. Jag skulle aldrig få för mig att behandla mina hästar på ett dåligt sätt, dessa djur som JAG bryr mig om till 110%. 
En annan gång under en träning tillsammans med min tränare i ridhuset, kommer det fram att det filmas, i hemlighet. Jag vet att min häst inte är den enklaste, jag vet hur svår hon är, men jag vet också att hon kan vara lika underbar. Efter samtal med den berörda tränaren och min andra tränare som känner mig och hästen men inte var med i sammanhang sa de samma sak, en skitsak. Dem skulle aldrig tro att jag skulle göra något sådant mot mina hästar, aldrig. 
 
 
 
Inlägget blev flummigt, ja. Men förstår ni lite hur jag tänker? Att sluta ge varandra spyda kommentarer, sluta prata bakom ryggen, vi kan väl börja med att peppa varandra, ge varandra energi och bara berätta hur bra någon är!
 

Att lyssna på kroppens signaler.

Resan mot det stora livet  /  0  Kommentarer
Har ni någon gång bara kört på? Har ni någon gång bara kört på, kroppen har gett dig signaler men du ignorerade dem för att det du håller på är viktigare. Det har jag gjort och det är ett helvete efteråt.
 
Så många gånger jag körde på, skolan var viktig, hästarna måste jag ta hand om, kompisar måste jag umgås med, bloggen skulle uppdateras, ja allt skulle göras men tiden fanns bara inte. Jag behövde typ 14 dagar på en vecka och 48 timmar på ett dygn för att hinna allt. Jag började med att börja tidigt, försökte sitta till häst kl 7 på morgonen och jobba sent ibland till kl 23. Däremellan skulle jag hinna äta också. Tillslut orkade jag inte, man orkar inte hålla ett sådant tempo hur länge som helst. Tillslut var det inte kul att gå till skolan eller att vara i stallet och rida. Jag hittade inte glädjen i det, det är ju därför jag håller på, för att jag tycker det är kul och det ger mig energi. 
 
 
Jag bestämde mig för en sak när jag insåg detta. Jag måste hitta tillbaka til personen jag var. Den tjejen som såg glädje i hästarna och hade ett fungerade liv. Jag valde att ta hjälp med mina hästar, hästarna fick en lugn period och mortionerades några gånger i veckan med hjälp av någon  som joggade dem, longering och tömkörning. Detta visades bli ett vinnande koncept, då dem gjort en spikrak utveckling. Jag fick chansen att se hästarna från marken, hur dem fungerar, hur dem rör sig och så vidare. När jag väl satte mig upp på hästryggen igen visste jag hur jag skulle gå till väga och energin var tillbaka. Att jag får längta till hästryggen var något som hjälpte. Att sitta och titta på hur fina mina hästar och välja att jag inte ska sitta upp än, det blir lätt så att man sitter och tittar på hästarna att man sätter sig upp direkt eller redan nästa dag. Jag tvingade mig själv att låta det ta tid. Och det var nyckeln att komma tillbaka!
 
 
Detta kanske blev världens flummigaste inlägg. Men det jag vill säga till er där ute är att när kroppen ger dig signaler, strunta inte i dem, minsta lilla så är det dags att varva ner för att inte det ska bli värre. Lyssna på kroppen, du ska leva med den hela livet. Var stolt över er! För efter denna resa kan ni ge er fan på att jag är stolt över mig själv!
 
 

Jag hinner inte allt

Allmänt  /  0  Kommentarer
Tusen förlåt till er att jag varit så himla dålig att uppdatera här men jag har haft så mycket att göra att jag valt att lägga bloggen åt sidan. Jag ska försöka ta tag i den igen, då jag är lite ledig och har inte så mycket att göra den kommande vecka. Organisera designen och inlägg, så kommer det bli så bra!
 
 
Vad händer mer i mitt liv? Jag jobbar för fullt hos Anna och AP-ridutveckling. Jag kan säga så att det är lätt det bästa jobbet man kan ha. Fantastiska människor som skapar ett fantastiskt team. Jag får ju även chans att rida en hel del vilket självlart är så fantastiskt kul! Förutom Eco har jag ridit Annas hästar som är helt otroligt fina! Wow säger jag bara!
 
 
 
Eco då? Vad är planen och tanken? Framåt eller bakåt? Just nu kan jag säga att hon är så himla fin. Jag kan faktiskt börja fantisera på riktigt på en LA-start i höst och förhoppningsvis någon MSV-start så småningom. Det vi behöver jobba på är att stäka henne, hon måste få mer styrka vilket jag jobbar mycket på tömkörning och lite klättring i skogen som hon älskar. Om tittar på dessa rörelser hon ska klara av dessa klasser så gör hon dem men det är stykan helt enkelt som saknas speciellt i förvänd galopp, travökningar samt ryggningar. Det kommer bli så bra när styrkan finns!
 
 
Just nu laddar vi upp inför Gripen i början av augusti men sedan i juli väntar ett litet roligt uppdrag som jag inte riktigt vågar avslöja än. Något jag och Eco ska hitta på tillsammans!

En sommar på Antuna

Allmänt  /  0  Kommentarer

Äääääntligen på plats på fantastiska Antuna. Det första jag tog tag och gjorde när jag kom hit var att krama om Eco, som för övrigt bara tittade snett på mig för att sedan fortsätta äta. Kramas kan vi göras senare var väl hennes tanke. 


Dagens pass bjöd på mer att komma tillbaka, Eco är trots allt inte riden igår och jag har inte ridit på en vecka. Jag vill bara att hon ska vara mjuk i kroppen inför imorgon. Men vilken pangbra ridpass hon bjöd på. Efter lite övertalning så var hon så fin och stadig. Det jag vill lägga fokus på i sommar är just att bygga upp henne, få henne mer stadig och få mer muskler. Så att vi förhoppningsvis Kan komma ut på någon LA-start efter sommaren. 

Jag märker även mer och mer hur känslig Eco är nuförtiden. Hon upptäcker saker och reagerar så fort att jag inte ens hinner blinka, som det känns iallafall. Även i ridningen märker jag mer och mer tydligt hur känslig hon egentligen är. Lutar jag mig lite åt ett håll så spårar hon inte korrekt eller faller åt något håll, håller jag inte skänkeln korrekt så studsar hon i galoppen eller håller jag lite för länge i handen så får jag drickat svar. Så små saker som kan göra så mycket ibland. 


Älskade underbara men så svåra häst ❤


Nu tar jag sommarlov på riktigt!

Resan mot det stora livet  /  0  Kommentarer
Jag önskar att jag kan säga att jag har beygen i min hand och går på sommarlov, tyvärr inte. Dem får jag nämligen hem senare i sommar, men jag tänker ändå ta sommarlov i 10 veckor och sedan gå på 5 veckor praktik efter det. Så jag får alltså inte se Hagbyholms Gård förens om 15 veckor, vilket är typ slutet av sepetmber... Detta har varit ett händelserikt år minst sagt. 
 
 
Vi kan väl titta tillbaka på en del händelser under läsåret 16-17?
 
 
Under sommaren la jag all min energi på att lära känna Lizz. När vi sedan kom tillbaka till skolan var det dags att lära känna en ny dressyrtränare. Jenniemy Gransten, vem visste vad detta kunde vänta? Ja, vad ska jag säga? Under detta år har jag upplevt mycket, det är nog tack vare Jenniemy som jag utvecklat Lizz och mig själv och framförallt fått så många framgångar som jag fått. Men oj vad arg jag varit på henne av olika anledningar, vi har nog kunnat bli riktigt osams emellanåt. Samtidigt har hon varit den person som lätt fått mig på bättre humör, jag vettefan hur hon gjort det men hon lyckas, och då menar jag jämt. Hon är som ett litet glädjepiller. Tillbaka till Lizz, övre bilden är tagen 27 augusti och det var där vi började, nedre bilden är tagen 9 april och är den utveckling jag tillsammans med Jenniemy lyckas åstadkomma på 7,5 månad. Hur sjukt är inte det?
 
 
 
Jag har fått chansen att rida för Caroline Darcourt två gånger. Det har varit extremt kul och så givande. Att någon kommer och ser en med nya ögon men ändå sett oss tidigare. En tränare jag gillar skarpt!
 
 
 
Flera gånger har jag fått chans att träna för Lotta Björe och Nathalie Adelborg med mina hästar, något som också gett extremt mycket. 
 
 
 
Jag tog chansen och åkte på en helt fantastiskt Belgien i tre veckor tillsammans med Ebba från SRG Flyinge. Det var en resa som jag sent kommer glömma, helt fantastiskt! Jag fick med mig flera lärdomar men framförallt växte i mig själv som person. Detta är en resa som jag verkligen inte trodde jag skulle våga genomföra men gjorde det! 
 
 
Jag fick chansen att rida för helt fantastiska KG Svensson tack vare Jenniemy. Det var också en helt fantastisk känsla, vi hann bara komma in i ridhuset och han sa precis hur jag skulle tänka och gå tillväga. Och det fungerade!!
 
 
Sedan självklart fler andra roliga händelser men då lär detta inlägg bli sjumila långt och vem orkar läsa längre än såhär? 
 
Sedan måste jag få tacka mina fantastiska lärare som i ur och skur stöttat mig igenom ett helvetes år, då min hälsa inte varit på min sida - men det är ju ingen nyhet vi det här laget. Många gånger jag blivit så upprörd av så mycket och ingen har förstått varför, ibland undrar om jag själv vetat vad jag blivit upprörd för. Jag var under en period redo att ge upp och undrade om det var ens värt att försöka ännu mer. Jag gav det ett sista försök och gav precis allt. Och här står jag nu idag, klarat precis alla ämnen och många betyg högre än godkänt, vilket jag verkligen är stolt över.
Betygen är inget jag direkt kan hurra för och jag tror jag kunnat ge mer i efterhand. Med tanke på en hälsa som inte varit på min sida så är jag otroligt stolt över mig själv. 
 
Sedan sist men absolut inte minst, utan det största under hela detta år, är nog att jag måste få tacka min fantatiska mentor. Den största supporten genom hela denna resan. Hon har nog funnits där mest och stöttat mig i det mesta, hur odräglig jag ändå vara. Är det något jag lärt mig under detta år så är jag ganska odräglig emellanåt! Hon har alltid funnits där vad det än gäller, hästar skola kompisar ja allt mellan himmel och jord kan jag fråga henne. Alla skoluppgifter hon hjälpt mig med, schema hon lagt för mig för att jag ska klara skolan. Ja vad ska man säga? Jo typ tusen miljarder tack till henne, världens bästa människa!!!
 
 
Bjuder ännu en gång på gammal bild, lovar er en nyare bild vääääldigt snart!

Flyttstädning, skolavslutning och alla måsten.

Allmänt  /  0  Kommentarer
Vad ska vi säga om dem senaste dagarna? Om du frågar mig så har jag ingen aning. Dagarna har varit fyllda av att packa ihop mitt liv, städa, packa ännu mer, städa ännu mer och göra andra vettiga saker som man gärna vill hinna med. Imorgon blir jag nämligen Väsbybo i 10 veckor. Vad mina känslor säger om det? Jo jag bara sprudlar av lycka. 
 
 
Vad jag saknar detta ställe och Anna!

God morgon!

Allmänt  /  0  Kommentarer
Idag känner jag mig sådär extra fyllda av energi! Vi är nu på väg in till Stockholm och fotografiska. Det bjuds på fint väder och jag börjar mer och mer inse att om två dagar får jag också sommarlov. Hur sjukt är inte det egentligen? 10 veckor sommarlov som spenderas hos Anna och därefter åker jag till Jonathan Medin för 5 veckor praktik direkt efter sommarlov. 

Sveriges Ridgymnasium - jag måste få säga mitt

Resan mot det stora livet  /  2  Kommentarer
Jag tittar tillbaka på kommentarer och fått fler frågor om skolan, skolan jag faktiskt går på, skolan som jag faktiskt är nöjd med. Jag har länge tänkt att jag ska skriva detta inlägg men aldrig riktigt vetat på vilket sätt jag ska skriva det. En artikel jag läste för ungefär två veckor sedan fick mig att tänka, jag vridit och vänt på tankarna och faktiskt kommit fram till något vettigt. Som jag väljer att delge med er. 
 
Jag minns såväl när jag skulle välja gymnasium. Vad ska jag välja? Vad vill jag göra efter skolan? Häst eller inte? Här har du en skoltrött tonåring som ska välja gymnasium, ibland kändes det som att hela min framtid stod på spel samtidigt som det "bara" var ett skolval. Jag valde att följa mitt hjärta och göra det jag brinner för, mina hästar. Jag vill ha en framtid med hästar. 
 
 
Som jag skrivit tidigare, lever jag med något som kallas psykisk ohälsa i form av depression och utmattning. I detta fall räcker det inte att få stöd från vänner och familj. Jag är i behov av stöd i skolan. Jag kom från en ganska stor skola innan där man lätt blev osynlig, att sedan komma in i en skola med endast en klass. För mig var det guldvärt. Jag tror jag aldrig fått så mycket stöttning som jag fått under dessa två år på Sveriges Ridgymnasium i Sigtuna. Och jag tror det har varit min räddning, för jag tror inte jag skulle klara av skolan annars. 
 
Jag har en mentor, inte vem som helst, som lägger ner så mycket tid, hon hjälper mig så oerhört mycket och som bidragit i en sådan stor del till mitt bättre mående(miljarder tack till henne!!!), jag har lärare som hjälpt och stöttat trots att jag så himla gärna velat ge upp, jag har bara gnällt och bara inte velat detta - jag var redo att ge upp men jag klarade det. Även tränare som hjälpt när ridningen vänt som en femöring, jag blir frustrerad för det enda jag vil göra är att prestera, prestera och prestera ännu mer. Jag måste lära och förstå att jag inte kan och kommer aldrig kunna levera jämt. När denna frustration har kommit så har dem nästan jämt vetat hur dem ska vända det, hur dem fått mig att inse att det går att lösa. 
 
Jag ska inte säga att det heller varit en dans på rosor, men vad kan man förvänta sig av en skola som precis startat upp och man går i den första klassen? Jag var redo på det och jag tog chansningen. Men jag kan lova er att om man jämför år 1 och år 2 på skolan är det en sådan enorm utveckling, och jag längtar när vi är tillbaka under år 3 för att se en ytterligare utveckling. Jag valde som sagt att gå på magkänslan, och det har varit värt det, alla gånger!
 
 
Tack Sveriges Ridgymnasium för allt ni gjort för mig, allt från fantastisk personal till fantastiska lektioner och träningar till en fantastiskt skola. Jag ser fram emot mitt sista år på SRG, dessa tre år kommer bli oförglömliga! 

Fullt upp

Allmänt  /  0  Kommentarer
Förstår ni att jag endast går en vecka i skolan innan sommarlov? Om en vecka får jag ta mitt sista sommarlov för nästa år är det ju student, då ska jag alltså gå ut i det riktiga livet. Vänta vänta vänta. Vart tog all tid vägen?
 
 
Jaja nu struntar vi i skolavslutning och sommarlov. Idag har jag och Eco tävlat. Vi var iväg till Bålsta RF och red två klasser, en LB:1 och en LB:2. Inga wow-resultat men jag är ändå nöjd med känslan, jag vet mycket väl att det är styrkan som saknas och det är den vi ska jobba upp i sommar. Några riktigt fina delar ändå. 
 
 
Tack världens bästa Anna som ställer upp för mig och åker med mig på tävling, du är bäst! <3
 
 
Ledig imorgon och ingen häst, och vad ska jag hitta på?

Så mycket funderande

Eco SJ  /  0  Kommentarer
Jag tänker mycket just nu, allt ska bli klart innan betygen sätts, hästarna ska flytta, jag ska flytta, hur ska jag lägga upp sommaren, tävla eller inte, ja listan kan ju göras lång. Tror jag ändå börjar få koll på allting. 
 
 
 
Vi kan börja med Lizz, vet ni hur mycket jag har funderat angående henne, hur mycket jag än vänder på tankarna så måste jag komma fram till ett vettigt beslut, i detta fall måste jag lägga mina känslor åt sidan samt fokusera på Lizz. För jag vet att jag helst vill ha Lizz hos mig eller i närheten. Jag ska tillbringa en hel sommar hos världens bästa Anna och då har jag insett att Lizz måste flytta hem för att hon ska kunna gå i stor flock och i en riktigt stor gräshage, må bra och hennes skada ska läka ut fullt optimalt. För denna sommar ska Lizz få njuta så mycket hon bara kan, för det förtjänar hon mer än någon annan.
Jag tittar på Lizz idag, hon tittar på mig med spetsade öron och hennes ögon, det säger mer än tusen ord. Hon väntar på mig, väntar på att jag ska ta ut henne ur boxen att att det är henne jag ska göra iordning för en ridtur. Hon blir så besviken när jag lämnar stallet efter att "bara" borstat på henne. Tårar har runnit men Lizz måste sättas i första hand och jag älskar henne mer än något annat. Hon har varit en sådan stooor del av mitt tillfrisknande och därför ska vi ge henne all tid i världen för hennes tillfriskande också. 
 
 
 
Sedan har vi detta med Eco och tävling. Jag har fått en ganska sjuk idé, folk kollar snett på mig när jag säger det men jag och Eco ska ut och tävla i hoppning. Jag är så trött på det här att hon aldrig kommer komma ut på tävling när det gäller att hoppa. Eco är en häst som älskar att hoppa, när vi hoppar så kan jag känna hur hon letar efter alla hinder och hur hon bara vill vill vill! Så vi ska börja att komma ut på några Pay and jump under sommaren för att bygga upp självförtroende för att sedan i höst komma ut på någon lokal. 
Om vi tittar på dressyrtävlingar har vi starter den 10 juni hos Bålsta RF, den 17 juni hos Håbo RK och den 1 juli ska vi till Strägnäs, sedan ska vi träna för fullt för att åka på vårt första meeting hos Gripen RF. Förstår ni hur pepp jag är på denna sommar?!
 
 
På fredag, alltså om fyra dagar, sätts betygen och mitt andra år på SRG är över. Då har jag bara ett år kvar innan studenten. Det känns sjukt, detta år har varit sjuk händelserikt. Jag har haft en del framgångar men också en hel del motgångar. Det har varit tufft och jag är förundrad över mig själv att jag inte gett upp som jag så många gånger trott. Det är nog tack vare mina hästar som jag orkat med detta år trots allt. 
 

Jag väljer att skriva...

Allmänt  /  0  Kommentarer
Min frånvaro på bloggen har lyst så mycket och jag har tänkt så länge och så mycket att jag ska ta och skriva det där inlägget efter det där bra eller dåliga passet, skriva ett inlägg om den där bra tävlingen som jag var nöjd över eller det där inlägget att Lizz är på bättringsvägen. Jag hade så fel. 
 
 
Som vissa kanske förstått har jag inte ridit Lizz på ett tag, utan vi har varit och kollat upp henne då jag känt att något inte stämt. Sagt och gjort, hon blev behandlad och ordinerad skritt fram till återbesök, återbesök var idag och idag skulle vi få svar om hon blivit bättre. Jag var nervös idag, väldigt nervös. Det var som att litet hopp sa till mig att det finns chans att hon blivit bra men samtidigt skulle jag var redo på en ännu längre konvalecent tid. Efter ett samtal med vår veterinär Katarina Brunstedt, som för övrigt är en helt fantastisk veterinär och en veterinär jag litar på upp till 110%, har vi kommit fram till att Lizz ska få ett tidigt och långt sommarlov, ett sommarlov där hon endast ska få vara häst och njuta. Jag tänker ge henne all tid i världen att bli bra.
 
 
Samtidigt som jag är helt förkrossad vad som hänt min bästa vän, för jag har verkligen verkligen försökt göra allt i min makt för att undvika skador så vet jag att jag vill kämpa för min häst, därför ska jag ge henne hela tre månader med vila och endast gräs. Därefter kommer jag ta ställning till vad som händer. Jag skulle göra allt för denna häst och lite till. 
 
 

Jag funderar...

Allmänt  /  0  Kommentarer
Jag vill komma tillbaka till bloggen men det är frågan om jag har lust att driva bloggen igen. Jag hade en diskussion med Anna angående detta igår. Jag tycker om att blogga och jag saknar det, det är inget jag kan dölja, men vet inte riktigt om jag har rätt material för bloggen. Jag funderar på att starta upp bloggen men att det kommer bli en liten svajande inlägg. Vad tror ni om det?
 
 
Att jag sedan haft sådan så mycket oflyt den senaste tiden gör inte det hela så mycket enklare. Men det tar vi i ett annat inlägg.

Arbetsdagen är över och stallet klart

Allmänt  /  0  Kommentarer

Idag har jag jobbat först 8-11 och sedan 14-16. Därimellan hann Eco komma, jag åt lunch tillsammans med Nellie och Malin samt att jag flyttat in alla mina saker i en så kallad bur.  



Ja Eco är nu på plats eftersom det är som det är med Lizz. Just nu är jag glad att jag har två fina hästar att kunna växla mellan. 


Efter att jag slutat var det dags för ett bad för Eco, det var behövligt kan jag lova! Imorgon är det nog dags för henne att träffa klippmaskinen om vi ska tävla nästa helg. Efter det är det dags för att mortionera Eco på travbanan om vädret är bra och sedan ska Lizz såklart få sin mystid!!! 


Nu kör vi igång igen!

Allmänt  /  0  Kommentarer
Alltså vad hände här? Varit för mycket off... Jag har dock valt att lägga det mesta åt sidan för att fokusera på Lizz för att hitta vad som är problem samt skolan. Detta med Lizz är inte lätt kan jag lova, det har varit extremt mycket tårar, och då menar jag det. 
 
Att som en tjej på 17 år, flyttat hemifrån, sköter allt som gäller hästen så som foder, träning, skötsel, ja listan kan göras lång. Det är allt annat än lätt kan jag lova. Man inser hur svag och sårbar man är i denna sport när den vi lägger ner mest tid och framförallt älskar går och skadar sig. Du har ingen aning varför, det enda du vet att det finns något som inte står rätt till, du kommer aldrig få reda vad det är heller. Eftersom jag älskar och bryr mig om Lizz alldeles för mycket, vi har därför bokat tid på Mälarens Hästklinik för koll. Eftersom vi inte hittar något på henne vill jag kolla henne och hoppas att det bara är något lätt eller litet. 
 
 
Just nu lägger jag all min energi på henne och vill att hon ska må bra. Vi myser, ryktar, lindar, promenerar, pussar lite extra och bara njuter att hon är min bästa vän. 

Förlåt men en skitvecka

Allmänt  /  1  Kommentarer
Alltså jag är såå glad att denna vecka är förbi. Den har varit bra förvirrande då vi var lediga i måndags och efter det har jag inte hunnit med, det var ju tisdag igår? Känns det som iallafall. 
 
 
Att komma tillbaka efter en månad från skolan var inte neklt, men det gick överraskat smidigt ändå. Onsdagen flöt bra då den inte var så lång. Gårdagen var dessvärre inte den roligaste dagen, jag hittade Lizz ofräsh. Fortfarande oklart vad som har hänt, troligtvis någonting lätt som möjligtvis hänt i hagen. Nu ger jag Lizz all min uppmärksamhet och kärlek, allt för henne!
 
 
Vad väntar er i helgen? För mig väntar det jobb!

Snart tisdagen förbi

Allmänt  /  1  Kommentarer
Första dagen efter fyra veckor borta från skolan är snart över. En helt okej dag ändå. Lite segt att vara tillbaka är det ända som jag tycker. Idag har Sara ridit Lizz och det ser alltid så himla bra ut. Jag blir så stolt och glad!
 
 
Imorgon väntar läkaren på morgonen, inte det roligaste men det måste göras, sedan går jag bara halvag innan jag ska iväg igen. Lizz har vilodag imorgon eftersom jag tränar torsdag och fredag och sedan tävla jag lördag. 

Dagarna flyter på

Allmänt  /  0  Kommentarer
Tävlingsdag och full rulle efter det. Uppstigning var klockan fem imorse, så om jag är trött? Svaret är definitivt ja. 
 
 
Transporten rullade kl 6 imorse och jag var lagom pigg, tidiga starter är inte det bästa jag vet. Kommer man väl igång så flyter det på. Lizz var riktigt pigg och glad idag och det är alltid kul när hon är på den sidan. 
Iallfall till tävlingen, jag kan iallafall säga att den inte gick som planerat... När jag började rida fram var Lizz lite motig men hade ändå energin vilket alltid är positivt. När hon väl släppte så var hon så kanonfin, jobbade på bra och var avspänd. Det kändes som vi iallfall kunde leverera en ritt på 60%. Där fick jag tänka om. Väl inne på banan blev hon spänd för domaren men vi klarade oss fram till första förvända galoppen, då hon blev istadig och vår kommunikation slutade fungera. Min första tanke var "Vi får väl bli glada om vi får 45%". Överlag så flöt programmet på och jag är ändå nöjd över programmet i helhet. Vi slutade på 56% vilket jag tycker i riktigt bra efter vår ganska så stora miss, med allt från 1:or till 7:or. Vi fick bland annat sjua på ökade skritten, båge i förvänd galopp och uppridningen. Känns som allt slit ändå börjar visa sig på något sätt. 
 
 
Nu laddar vi om inför Knivstaortens RK på lördag, det blir en LB:3. Tanken var att vi skulle starta LA:3 också men det gick inte. 
 
Nu efter tävlingen har jag hunnit med mys i stallet en bra lång stund, börjat tvätta efter praktiken, städa större delen av huset och laga middag. Snart väntar kvällsfodringen och därefter ska jag nog lägga mig i sängen för att titta på film. Ett perfekt avslut på ett bra lov och en bra tävlingsdag.