Kan ni ens föreställa er?

Allmänt  /  1  Kommentarer
Under denna vecka hade vi argumenterande tal i skolan som byggde på en debattartikel vi själva skrivit. Jag valde ett ämne som är väldigt aktuellt just nu, eller ja det beror på vem du frågar. Frågar du mig behöver detta lyftas så mycket mer än vad det redan görs, jag pratar psykisk ohälsa. 
 
Jag tror inneligt att du aldrig kan sätta in dig i en persons liv om du inte förstår vad den går igenom, du kan heller aldrig kunna förstå om du själv inte blivit drabbad. Det är så mycket svårare att förstå om du inte vet vad det handlar om. Varför lyfter vi inte en sjukdom, ja det är faktiskt en sjukdom, som är så extremt vanlig i dagens samhälle? Varför ökar aldrig förståelsen för hur tuff psykisk ohälsa är? Vad är det första ni tänker på när vi pratar psykisk ohälsa? Dem vanligaste formerna är ångest och depression, där är väl dem flesta med. Men det är så mycket bredare än bara så, du har en mängd olika sjukdomar du kanske aldrig hört någonsin till exempel borderline, KBT, psykos eller OCD? Kanske någon gång men du har säkert ingen aning om vad det innebär?
 
 
Här har ni mig, Josefin Persson, en glad tjej som jobbar hårt med både skola och hästar, hon vill finnas bland ryttareliten om några år. Om ni tittar på denna bild, skulle ni ens skulle kunna ana att jag har någon form av sjukdom? Skulle ni ens kunna ana någonstans att jag fått diagnos inom psykisk ohälsa? Jag tror innerligt inte det. Jag skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig, jag skriver inte detta för att få uppmärksamhet utan jag skriver detta för detta är ett ämne jag brinner för och ett ämne vi behöver lyfta ytterligare ett steg. Vi behöver öka förståelsen inom detta ämne. 
 
 
Men såklart finns det dem som aldrig kommer förstå allt det här, "Du som är sjuk, hur kan du då vara i stallet?". Jadu, hur kan jag vara i stallet trots jag är sjuk? Det är nämligen så att hästarna är en del i min resa tillbaka mot att må bättre, vi alla har något som får oss att må lite extra bra, hästarna är mitt sätt att må bra igen. Dem har gett mig energi när jag velat dra täcket över huvudet, inte möta verkligheten eller gå till skolan. Där har du också en av anledningarna varför jag valde ridgymnasium, genom att klara vardagen, att jag fick helt fantastiska vuxna på denna skola var ju bara en bonus. 
 
Om vi tittar överlag på sveriges befolkning så drabbas var tredje svensk människa någon gång, vilket gör detta till ett stort problem i vårt samhälle. Men varför händer det aldrig något? Varför blir det inte bättre och varför har det inte minskat med att utvecklingen har gått fram? Jag tror frågan vi måste ställa oss, kan vi själva göra något? Det tror jag faktiskt, vi kan bidra med mer förståelse och mer öppenhet. 
 
 Något som även varit aktuellt inom hästvärlden är ridsporten som friskvård, jag förstår inte varför det inte går igenom? När det tillomed har vissats genom olika undersökningar att hästar hjälper en sjuk person, vad ser ni för problem? Vad är det vissa som inte förstår? Ridning och hästar hjälper faktiskt, tro det eller ej. Om jag inte haft hästarna när mitt liv vändes upp och ner vet jag inte ens hur det skulle ha slutat, skulle jag stå där jag är idag eller skulle jag har förbättrats som jag gjort. Den gemenskapen med hästarna är den bästa som finns. 
 
Så VARFÖR nervärderar vi en person med psykisk ohäsla? Varför är dem mindre värda och varför kan vi inte acceptera dem som dem är? Vi kommer tillbaka till det jag nämnt tidigare, okunskap.
 
Liksom vi kommer till det här som många kallar särbehandling, jag skulle inte kalla det så. Varför skulle det vara särbehandling när du som person behöver extra stöd? Om du behöver förändra något i ditt schema för att klara av vardagen? Kan du förklara för mig varför det då är särbehandling, jag förstår innerligt inte det! 
 
 
Vi bor i ett samhälle som baseras på prestation, en prestation som syns, du platsar inte i detta samhälle om du inte gjort en presation. Är inte det lite sjukt? Om du inte har en blogg med flera tusen läsare, en youtube med flera tusen premuranter eller presterat på tävlingsbanan på något sätt, då är du inget att ha eller platsar du inte i samhället? Varför låsats att allting är bra? Varför låsatsas att vi lever i perfekt värld, för det gör vi inte. Varför ska endast prestationer lyftas fram och inte verkliga problem. Jag står upp för vem jag är och detta är jag. Hela detta inlägg har jag skrivit direkt ur hjärtat för det är det jag brinner för, det är det jag gett en stor del av energin till. För liksom jag och många andra får lida på grund av det här. 

Att följa sin magkänsla

Eco SJ  /  0  Kommentarer
Jag har tränat för olika tränare, jag har ridit flera olika hästar, jag har haft hästar under längre perioder, jag har hittat mig själv men det absolut viktigaste, jag har lärt mig att följa min magkänsla. 
 
 
Hon är en av alla hästar jag ridit, vi har snart haft henne i vår ägo i fyra år, jag säger nog det att hon är en av dem svåraste hästar jag valt, samtidigt har hon varit den häst som är mest personlig och förstår mig utifrån och in. När jag mår dåligt känner hon det. 
 
Eco är som sagt en svår häst, med henne kan du aldrig förvänta dig någonting, du måste förstå henne, du måste prata med henne, du måste ösa med beröm över henne men samtidigt vara väldigt tydlig och konsekvent. Det är inte lätt men man lär sig. Jag har under en ganska lång period letat efter en väg som är rätt, jag vill inte ge mig med denna häst. Hon betyder för mycket. Varje gång jag provar ett nytt sätt leder det till samma sak, att jag måste följa min magkänsla. Det leder oss till den väg vi tog från början. 
 
 
Det är ofta jag känt att det är menningslöst, det är inte värt tiden. Om det ligger hos mig eller hos henne kan ingen svara på. Det har varit förkrossande men vi kämpar på ändå, det finns många gånger jag velat sluta men inte med henne, jag vet inte vad det är som får mig att fortsätta. Jag har fått höra så extremt mycket negativt som gjort allt värre. Det är få som hyllar denna häst som jag gör. 
 
I slutändan hur som helst är det alltid magkänslan som lett mig rätt, nu pratar vi främst om ridning, att få göra på mitt sätt samt det som jag känner funkar är så mycket bättre än att lyssna på alla andra. Jag har personer som förstått hur jag tänker, hur jag vill rida och det är så jag vill ha det. Dessa människor är guldvärda, det är även dem människor som sett dem kvalitéer hon har. Och dem vet hur man får fram dem.
 
 
Denna häst är det lilla extra och det är därför jag tycker om henne lite extra. 
 

Att lyckas dra upp sig själv

Allmänt  /  0  Kommentarer
Man lär ju känna sig själv mer och mer för varje dag som går. Man tror verkligen att man kanske börjat lära känna sig själv efter så många år, eller efter allt man gått igenom. Ofta har du fel.
 
 
Jag kan nog räkna mer nackdelar på mig själv än vad jag kan räkna fördelar. Det är en dålig egenskap. Hur svårt är det egentligen om jag bara ser nackdelar hos mig själv och ska lyckas få mig själv glad? Det är skitsvårt. När jag hamnar i en svacka blir jag extrem svår att ha och göra med, jag skojar inte. Jag förstår innerligt inte hur mina allra bästa vänner velat stanna, för jag blir nästan odräglig. Vuxna som har stöttat och vänt ut och in på sig själva för att först förstå sig på mig och sedan försöka lösa problemen. 
 
 
När jag sedan lyckas hamna i dessa svackor, när man nästan ser allt lite svart, då jag ser alla dessa nackdelar och kan inte, och jag menar det, hitta en enda fördel med mig själv. Då vill man faktiskt omge sig av personer som bringar en lycka, ger mig ny energi när du helst vill ge upp allt du kämpar för. Jag har under en längre period omgett mig av personer som tagit mer energi än vad dem gett, jag säger inte att det är nu men jag säger heller inte säga att det varit tidigare. Helt enkelt under perioder i livet. 
 
Jag hade en bästa vän, trodde jag, som jag fortfarande bryr mig om till 110% och jag gjorde allt för vår vänskap, men en dag vände allt, jag kämpade men tillslut insåg jag att det aldrig kommer funka. Jag kan inte ge henne all energi om jag inte får något tillbaka. 
Jag hade en vuxen som jag gav all min tilit till, jag trodde att det skulle funka. Jag trodde hon skulle hjälpa mig men hon vände det mot mig. 
Det är två exempel, jag har fler. 
 
 
Det jag känner just nu är att jag lyckas välja personer som ser mig för den jag är, som kan se mig förstörd och hjälpa mig upp igen. Inte dessa som sagt att dem ska hjälpa men istället tittat på när man ramlat längre och längre ner. Jag omges av vänner som stöttar och gör mängder av saker för mig, det är ovärderligt. 
Jag har också vuxna som hjälper, ändrar och fixar för att jag ska trivas och må bra. Dem ser aldrig hinder, dem ser bara lösningar på allt. För tillfället så har jag två som ligger mig extra varmt om hjärtat, dem är något extra! Ja sedan finns det självklart fler. Att dessa människor förbättrar inte bara mig själv utan också mina egenskaper, när jag omges av dessa människor inser jag att jag har bättre sidor, att jag inte bara dessa dåliga sidor. 
 
Förlåt för ganska flummigt inlägg, men kände att jag behövde det. Hoppas ni förstår min tanke! Och glöm inte ge vardnra lite extra kärlek, du vet ALDRIG när dem vänder er ryggen. 
 

Tidigare inlägg