Detta med att lämna sitt hem och trygga punkt i livet, även om jag saknat alla vänner och allt runt omkring här så känns det så konstigt. Jag har också varit så fram och tillbaka vad jag faktiskt vill göra i framiden. Jag sa till mamma för en tid sedan att man kanske ska vänta med att plugga vidare och kanske jobba ännu längre än tänkt. Men ännu en gång har jag insett hur mycket jag saknar det och hur mycket betydelse en utbildning har, oavsett vad det är. Speciellt nu när man söker jobb, du kommer verkligen ingen vart på en gymnasieutbildning. Ni som lyckats med det kan väl berätta för mig hur man lyckas.....