Frågan om framtiden

Allmänt  /  0  Kommentarer
Frågorna om framtiden fortsätter att komma till mig, ju mer man svarar på frågan desto mer inser vad jag faktiskt vill och inte vill. 
 
 
Jag har denna vecka avslutat min introduktion på ett äldreboende i Rimbo, Bergshyddan. Jag måste ge största möjliga eloge till all personal på Bergshyddan som gett ett sådan bra välkommande även fast jag varit lagom förvirrande den första veckan med all information.. Det känns för övrigt väldigt bra och att även sommaren kommer gå bra, vem vet jag kanske även stannar i höst eller väljer något helt annat i höst...?
 
 
När vi sedan kommer mer åt hösten har jag ju nämnt förut att jag vill flytta hemifrån, lite för att jag har ju under tre år trivts ganska bra att klara mig själv även om jag har haft en del motgånar. Och jag tror även så blir fallet i höst, även fast jag trivs väldigt bra hemma så är det väldigt skönt att ha något eget, något som man kalla mitt hem. Det lutar ganska starkt mot att flytta tillbaka till Sigtuna om jag ska vara ärlig, dels för atta jag trivs väldigt bra där och för att jag har alla mina vänner kontakter där vilket gör att jag vill tillbaka, vilket är ganska naturligt. 
 
Hästarna då? Vad är planen med dem? Eco ska blir mer stabil och få mer rutin i LA-klasserna, om jag vågar drömma kanske en start i medelsvår till våren. Lizz ska starta LA-cupen på Gripens meeting 10-12 aug och någstans i spetmber möjligtvis starta medelsvår för att kvala Falsterbo nästa år. Möjligt eller inte vi ger det ett försök!
 
 

Funderingar om framtiden

Allmänt  /  0  Kommentarer
Det har gått snart två veckor sedan studenten, man får sig alltid en tankeställare när studenten väl är över vad man faktiskt vill göra. När man gick i skolan så  var man såhär detta ska jag göra efter skolan. Jag trodde ett tag att jag skulle börja jobba som hästskötare i något stall men sedan ändra mig och ville ändå flytta hem under sommaren och eventuellt fram tills jag börjar plugga hösten 2019. Men ännu en gång har jag börjat fundera i ett nytt spår...
 
 
Jag har under tre år fått lära känna mig själv på riktigt, jag och mina två hästar har klarat sig själv på ett sätt samtidigt som jag fått stöd men hela tiden har det varit det där typiska "Jag själv ansvarar nu för mig och mina hästar" och jag har alltid trivts med det. När man sedan flyttar hem efter tre år så får man ändå en annan förståelse, även om jag älskar att vara hemma på ett sätt är det aldrig på samma sätt som det varit under dessa tre år. 
 
Jag har börjat fundera, tankarna går för fullt vad jag vill göra. På riktigt är det dags för mig att bli vuxen på riktigt (skämt åsido), jag tror det är dags för mig att flytta hemifrån. Vet ni något som går att hyra så får ni gärna höra av er, var någonstans spelar ingen roll. 
 
 
Jag insåg inte när jag flyttade från Sigtuna hur stor betydelse det skulle ha för mig, hur stor saknaden skulle vara speciellt till alla mina vänner jag fått lära känna. Inte en utan många, och verkligen inte bara i min klass utan så många fler. Och jag saknar allihopa!! Om jag vågar drömma lite iallafall önskar jag att det inte långt kvar innan jag är åter där. 

Livet går vidare..

Allmänt  /  1  Kommentarer
 
 
När alla bilder från studenten så var det som att något inom mig längtade tillbaka, inte bara till själva studentdagen utan alla dessa tre år. Jag har kämpat i tre år, tre år fram tills den dagen när jag var klar med skolan och äntligen skulle få leva mitt liv. Men så fel jag hade, allt jag fick uppleva dessa tre år har varit så speciella, alla minnen, alla lärare som alltid stöttat och hjälpt och alla mina vänner som nu har spridit ut sig över hela Sverige, en svår och jobbig tanke att vi inte kommer att träffas i slutet av augusti igen....
 
 
Vad sägs som denna fantastiska människa som har varit mest betydelsefull för mig, hon som funnits där när jag funderat, undrat, behövt en knuff eller motivation. Hon som faktiskt aldrig gav upp mig...
 
 
Eller vad sägs som den här dressyrtränare som orkat med mitt humör som pendlat upp och ner. Vi har inte alltid dragit jämnt och haft våra bråk men samtidigt en sådan underbar människa som alltid varit redo att hjälpa. 
 
 
En av mina bästa vänner, tre års tid har vi stått ut med varandra trots alla bråk. Våra vägar kommer säkert korsas närmare än vad vi tror.
 
 
Eller dessa två som varit så fantastiska vänner till mig. 
 
 
Men alla dessa har och kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat, så många minnen på så lite tid!

Tidigare inlägg