Mitt hjärta brister

Allmänt  /  0  Kommentarer
Detta går inte att beskriva i ord, jag känner mig tom samtidigt som jag känner mig glad för detta. Något kommer ske som kommer vända upp och ner på mitt liv, eller ja inte direkt, mer i mitt huvud. Vi har kommit fram till ett beslut. 
 
Ni kanske minns ponnyn jag skrev om så mycket förut, ponnyn jag tävlade och tränade, ponnyn som utvecklade mig. Hon är idag 20 år, vi köpte henne när hon var 15 år. Den 18 juni 2012 kom hon, från det datumet har hon varit i vår ägo - det är 5 år. Vilket är sjukt länge! Vi har idag ägt henne exakt 1948 dagar. 
 
 
När vi tävlat klart och jag valde att inte rida Ronja längre sa vi att hon skulle pensioneras och bli mamma, jag lovade mig själv att hon fortfarande skulle behandlas som den prinsessan hon är. Jag insåg snabbt att detta skulle inte funka, jag flyttade och hade två tävlingshästar. Jag skulle inte hinna med henne. Hon har nu fått två väldigt fina föl tillsammans med Cartier, två föl vi är väldigt nöjda med. 
 
Ronja har lärt mig allt hon kan, hur man ska rida korrekt, samtidigt har vi provat gränserna genom att galoppera i skogen och hoppat stock och sten. Vi tävlade upp till LA dressyr och LB hoppning, en stjärna till ponny helt enkelt. Jag älskar denna häst mer än något annat! 
 
 
Nu är det nämligen så att vi tagit beslutet att vi ska låta Ronja få åka till en ny ägare i slutet av året, jag vet att hon kommer få det bra. Min magkänsla säger det, ändå är det en väldigt känslig bit. Jag är så innerligt tacksam att jag fått dela så många år med denna häst. Nu ska du få göra din nya ägare stolt, visa vilken fin prinsessa du är, du förtjänar det bästa som jag idag inte kan ge dig <3 
 
 
Tack för allt du gjort för mig <3 Jag vet att du kommer få världens bästa hem hos världens gulligaste tjej!

Go morgon!

Allmänt  /  1  Kommentarer
Idag var det riktigt segt att gå upp, sängen var skön på morgonen men icke! Hästarna väntade på mig och ville ha frukost. Jag har gjort klart alla morgonrutiner och väntar på Lina. Jag och Mirr sitter och lyssnar när hästarna äter, såå mysigt! 
 
 
Hur ser er dag ut idag?

Att lyckas dra upp sig själv

Allmänt  /  0  Kommentarer
Man lär ju känna sig själv mer och mer för varje dag som går. Man tror verkligen att man kanske börjat lära känna sig själv efter så många år, eller efter allt man gått igenom. Ofta har du fel.
 
 
Jag kan nog räkna mer nackdelar på mig själv än vad jag kan räkna fördelar. Det är en dålig egenskap. Hur svårt är det egentligen om jag bara ser nackdelar hos mig själv och ska lyckas få mig själv glad? Det är skitsvårt. När jag hamnar i en svacka blir jag extrem svår att ha och göra med, jag skojar inte. Jag förstår innerligt inte hur mina allra bästa vänner velat stanna, för jag blir nästan odräglig. Vuxna som har stöttat och vänt ut och in på sig själva för att först förstå sig på mig och sedan försöka lösa problemen. 
 
 
När jag sedan lyckas hamna i dessa svackor, när man nästan ser allt lite svart, då jag ser alla dessa nackdelar och kan inte, och jag menar det, hitta en enda fördel med mig själv. Då vill man faktiskt omge sig av personer som bringar en lycka, ger mig ny energi när du helst vill ge upp allt du kämpar för. Jag har under en längre period omgett mig av personer som tagit mer energi än vad dem gett, jag säger inte att det är nu men jag säger heller inte säga att det varit tidigare. Helt enkelt under perioder i livet. 
 
Jag hade en bästa vän, trodde jag, som jag fortfarande bryr mig om till 110% och jag gjorde allt för vår vänskap, men en dag vände allt, jag kämpade men tillslut insåg jag att det aldrig kommer funka. Jag kan inte ge henne all energi om jag inte får något tillbaka. 
Jag hade en vuxen som jag gav all min tilit till, jag trodde att det skulle funka. Jag trodde hon skulle hjälpa mig men hon vände det mot mig. 
Det är två exempel, jag har fler. 
 
 
Det jag känner just nu är att jag lyckas välja personer som ser mig för den jag är, som kan se mig förstörd och hjälpa mig upp igen. Inte dessa som sagt att dem ska hjälpa men istället tittat på när man ramlat längre och längre ner. Jag omges av vänner som stöttar och gör mängder av saker för mig, det är ovärderligt. 
Jag har också vuxna som hjälper, ändrar och fixar för att jag ska trivas och må bra. Dem ser aldrig hinder, dem ser bara lösningar på allt. För tillfället så har jag två som ligger mig extra varmt om hjärtat, dem är något extra! Ja sedan finns det självklart fler. Att dessa människor förbättrar inte bara mig själv utan också mina egenskaper, när jag omges av dessa människor inser jag att jag har bättre sidor, att jag inte bara dessa dåliga sidor. 
 
Förlåt för ganska flummigt inlägg, men kände att jag behövde det. Hoppas ni förstår min tanke! Och glöm inte ge vardnra lite extra kärlek, du vet ALDRIG när dem vänder er ryggen. 
 

Tidigare inlägg