Livet ger en vändning

Allmänt  /  0  Kommentarer
Herregud säger jag... Livet vänds upp och ner ibland, det har varit tufft på sistone, speciellt psykiskt men ibland vänder det och medför något bra. 
 
 
I veckan fick jag ett samtal, ett samtal om jobb som jag verkligen inte kunde tacka nej till. Jag kommer nästa söndag åka ner till Skåne och Hässleholm på lite spännande saker. Jag berättar för er när allt är klart.....
 
Idag var vi på Gömmargården och tävlade, och det gick bra!!! Det var storm och lite kaos på morgonen men det ordnade sig. Jag hade fokus på att ha Lizz positiv och att vi skulle genomföra det. Tävlingen gick ute så var lite orolig vad Lizz skulle tycka om blåsten men hon gick ändå bra. Var med mig hela tiden, jag red dock fel en gång vilket jag helt och hållet tar på mig. Resten gjorde hon bra, små små missar hade vi men mycket bättre. Vi slutade på 68% i LA:3. Domaren kom fram till oss efter och trodde inte det var Lizz först, hon har tydligen sett henne för ett bra tag sedan och tyckte hon utvecklats en del. Det är alltid kul att få sådan sorts feedback. Vi fick även två (!!!) st 8:or i protokollet och några 7,5:or. 
 
 

Livet vänds upp och ner

Allmänt  /  0  Kommentarer
Jag är en person som alltid vill prestera och jag vill alltid ha en prestation, jag har alltid varit så och kommer nog alltid vara så. Varför jag blivit en sådan människa är nog på grund av mitt låga sjävkänsla och låga självförtroende, för att visa att jag också kan. Jag har alltid velat mycket och alltid haft ett driv inom mig, detta har också vänts emot mig. 
 
 
Jag drabbades av psykisk ohälsa tydligt under hösten 2015, det var då det gav tydligast tecken. Med facit i hand så tror jag haft det längre än så, men jag var aldrig uppmärksam på dessa tecken. I efterhand ångrar jag mig djupt. När det gav sådan tydliga tecken och det var fastställt att det var denna sorts ohälsa jag hade så vändes mitt liv upp och ner. Jag var så rädd vad folk skulle tycka och tänka om mig, att jag var svag och inte skulle klara det, jag som hela mitt liv stått upp för mig själv. Jag bet alltid ihop för att inte visa mig svag men när folk fick se mig svag gick världen under. 
 
 
Vad jag lärt mig på årens gång är att lyssna på mig själv igen. Jag har gått under dessa år och fått ett x antal återfall i både depression samt utmattning och senare stod det klart med social fobi också, efter varje gång det händer så lovar jag mig själv att jag aldrig ska uppleva detta en gång till. Ändå kommer det tillbaka för att man är så himla envis och ska lyckas genomföra olika saker. Något de även sa till mig när allt stod klart, du är mer modig än vad du är rädd och det är en guldvärd egenskap.
 
 
Under denna tid har jag äntligen kunnat börja bygga upp ett självförtroende, jag börjat tro på det jag gör. Tro på mig och mina hästar, jag har alltid velat göra saker om det går till 100 %, om det verkligen verkligen går att genomföra och det blir bra. 
När du sedan verkligen tror på något men du vet ej om du ska klara det till 100%, du genomför det men inser att du inte kommer klara det. Det är lite som att ramla ner i en grop, du försöker klättra upp, du försöker och föröker men det går inte. Till slut får du en lite ljusglimt att ta dig upp igen, det går inte alltid på en dag utan kan ta flera dagar innan du förstår hur du ska ta dig ur gropen. 
 
 
Jag tror innerst inne att lyssna på sig själv, lyssna i ett tidigt skede och verkligen uppskatta allt du gör just nu. En dag kan det vara försent. 

När livet förändras

Allmänt  /  0  Kommentarer
Så mycket som hänt på kort tid, man börjar få perspektiv på saken. 
 
Jag har ju nu bosatt mig i Bålsta på heltid, detta är nu mitt hem. Jag har varit så extremt laddad för detta och inget annat än just laddad, samtidigt har jag varit rädd. Detta med att veta nu att jag ska stå på egna ben, på riktigt denna gång. Tidigare har man alltid haft föräldrarna att luta sig mot och de har alltid hjälpt en. Nu är det dock på riktigt. En underlig känsla kan jag lugnt säga!
 
 
Detta med att lämna sitt hem och trygga punkt i livet, även om jag saknat alla vänner och allt runt omkring här så känns det så konstigt. Jag har också varit så fram och tillbaka vad jag faktiskt vill göra i framiden. Jag sa till mamma för en tid sedan att man kanske ska vänta med att plugga vidare och kanske jobba ännu längre än tänkt. Men ännu en gång har jag insett hur mycket jag saknar det och hur mycket betydelse en utbildning har, oavsett vad det är. Speciellt nu när man söker jobb, du kommer verkligen ingen vart på en gymnasieutbildning. Ni som lyckats med det kan väl berätta för mig hur man lyckas.....
 
 

Tidigare inlägg