En morot för mig.

Eco SJ  /  0  Kommentarer
När man är utan häst under ett tag så hinner man fundera lite, just på hästarna. Hur, var och varför gjorde jag så. Varför fortsätter jag dem dystraste dagarna? Varför går det så vissa dgar men åt andra hållet nästa dag? Vad får mig att fortsätta? Den sista frågan tänkte jag gå in på i just detta inlägg. 
 
 
När jag var på kurs förra helgen så sa Carina, jag minns inte precis varje ord, att Eco utvecklats sedan hon såg henne sist. Jag har innan inte gått tillbaka så mycket hur Eco såg ut innan, hur hon var i sin form, ja listan kan göras lång. men det kan jag säga att jag gör nu. 
När Carina sa dem få orden fick det mig att fortsätta träna, träna och träna ännu mer. Det får mig att sträcka på mig lite extra, att det är värt allt slit. Jag tänker tillbaka och ''wow denna häst har gjort en stor utveckling.'' Det är något speciellt med det. Jag har haft några pass nu när det kanske inte varit bäst. Man kanske inte fått till känslan som man önskat men jag kan gå två timmar efter och tänka ''fan vilken bra träning jag red''. Och då får jag reaktionen från andra ''men du sa att det inte gick bra''. Men i efterhand så var dem riktigt bra. 
 
Det är nästan det som gör att jag fortsätter på något vis. Jag kan vara envis också, på något sätt är det en riktigt bra kombo. En kommentar kan få mig att sträcka på mig lite extra, det gör det lite extra speciellt att fortsätta. Sedan är det ju faktsikt så att dem bättre passen gör så att man fortsätter, håller inte ni med? 
 
 Jag har lärt mig efter denna höst med Eco att med motgång kommer framgång, så nu tycker jag det är dax för en framgång på tävlingsbanan. ;)

Tidigare inlägg Nyare inlägg