Ridsport som friskvård
Ja, nu tänker även jag ge mig in i denna diskussion. Då jag har egna erfarenheter och det är så viktigt.
Det har varit ett ganska omtalat ämne ganska länge, man ser artiklar och bloggare som skriver om det, dem nästan byter av varandra. Ett ämne som jag tänkt på så många gånger men aldrig riktigt engagerat mig i, nu vill jag ge mina synpunkter i detta. För man kan säga att jag haft ridsport för att må bättre.
Om tänker tanken, vad skulle ha hänt med mig om inte jag haft hästarna? Jag förstår att om man inte känner mig som förstår man inte riktigt. Jag kanske inte skulle stå där jag gör idag, blivit så förbättrad som jag faktiskt blivit.
Om man ser tillbaka under mina år med dåligt mående, som säkert sträcker sig tilbaka flera år utan att jag reflekterat över det. Innan jag började gymnasiet så hade jag svårt med skolan, jag hade verkligen inga betyg som jag kan skyta med, verkligen inte. Någonstans där när det var jobbigt så hade jag fortfarande hästarna som gav mig energi och gav mig hoppet att skolan skulle lösa sig på ett eller annat sätt.
Så varför ska inte ridsport räknas som friskvård?
När jag kommer till stallet lägger jag allt som hänt och alla jobbiga tankar åt sidan. Med mitt mående fick jag vissa komplex med mig själv som i det vanliga livet var oerhört jobbigt. I stallet släppte jag det, jag kunde vara mig själv och må bra. Där hade man vänner som struntade i hur man var eller såg ut, vi var vänner för vi båda älskade hästarna, vi var ju där för samma sak. Hästarna har gett något sorts lugn och tålamod. Det är så känsliga djur, dem känner när du är arg, ledsen eller glad. När jag har sökt mig till stallet för att jag varit ledsen är det som att hästarna ändå förstått och på något sätt lyssnat på mig. Samtidigt som dem gett mig ny energi.
Jag är så glad och tacksam att ha dessa djur <3
Trackback