Jag vill ju satsa och bli något, jag vill utvecklas som ryttare och jag vill bli bäst. Jag hör allt oftare att jag är ambitiös, för mig är inte det konstigt. Jag vill ju satsa och då behöver jag visa att jag vill för att utvecklas. Jag har faktiskt tänkt efter och jag skulle kunna vara ännu mer ambitiös på olika sätt. Men något som händer med mig när jag blir för ambitiös är att jag aldrig blir nöjd, jag blir som en liten perfekonist eller hur man nu ska förklara det. Jag måste helt enkelt lära mig att ta ner kraven på mig själv. 

 

Under denna sommar har jag valt att utvecklas som ryttare, har verkligen försökt att få tiden att gå ihop för att hinna rida två hästar och göra allt annat som hör till. Nu känns det som jag fått in en rutin med ridning av två hästar. Jag väljer faktiskt att lägga bort andra saker för att hinna med mina två hästar, dem är ju faktiskt starten på en ''riktig'' karriär. Jag väljer att satsa fullt ut på dessa två.