Dagen började med att jag fixat och städat i stallet, sedan på eftermiddagen red jag Lizzan för Anna. Själva passet gick helt okej, hon upplevdes stark och kanske inte fick den bästa känslan men vissa delar blev bättre än andra. Det bästa var nog att jag får reda mer och mer hur jag ska ta mig ut ur situationer som dessa. Det har jag saknat lite tidigare när jag tränat Lizz, hur ska jag göra när detta händer, jag måste ju göra något och inte bara låta det vara, för då kommer jag ingen vart. En tanke jag bara har. 

 

Jag är så glad att jag får chansen att få vara här och träna för Anna. Det är ju ovärderligt att få den hjälp jag får nu. För det är ju så att ingen kan ju Lizzan bättre än Anna. Även att få så mycket inspration runt om träningarna, se Anna rida och hon berättar hur hon gör med sina hästar och så vidare. Det gör mig ännu mer motiverad.