Det är så skönt när allting börjar falla på plats när det gäller Eco. Hon är så svår och känslig, sedan förstår hon mig på ett sätt som ingen annan kommer förstå. Hon ser igenom mig, när jag är ledsen eller har en jobbig tid så kan hon bara titta på mig och utstråla ny energi till mig och mysa i timmar. Bättre bästa vän går inte att få. 

 

Det som glädjer mig också att glädjen för hästarna är tillbaka. Det har varit motigt en period nu när det gäller hästarna främst. Speciellt i slutet av sommaren, då var jag riktigt less på allt inklusive, i efterhand kanske jag jobbade lite för mycket i slutet av sommaren samt en del saker har inte gått enligt planerna. Även vissa sagt till mig hur Eco inte kan bli bättre än vad hon är just nu, det var också riktigt förkrossande för jag vet att hon kan när hon faktikst vill, hon har potenial där inne. Sedan under första veckan var Eco så svår och tävlingen gick inte riktigt som tänkt. Jag fixade det inte längre, så jag har nu bestämt att inte sitta och rida om jag verkligen inte får det suget. Jag har bara ridit ut, hon har gått på lina eller töm. Just bara för att få tillbaka glädjen, både hon och jag. Äntligen börjar suget komma tillbaka, vilket glädjer mig!