Vi kan börja med Lizz, vet ni hur mycket jag har funderat angående henne, hur mycket jag än vänder på tankarna så måste jag komma fram till ett vettigt beslut, i detta fall måste jag lägga mina känslor åt sidan samt fokusera på Lizz. För jag vet att jag helst vill ha Lizz hos mig eller i närheten. Jag ska tillbringa en hel sommar hos världens bästa Anna och då har jag insett att Lizz måste flytta hem för att hon ska kunna gå i stor flock och i en riktigt stor gräshage, må bra och hennes skada ska läka ut fullt optimalt. För denna sommar ska Lizz få njuta så mycket hon bara kan, för det förtjänar hon mer än någon annan.

Jag tittar på Lizz idag, hon tittar på mig med spetsade öron och hennes ögon, det säger mer än tusen ord. Hon väntar på mig, väntar på att jag ska ta ut henne ur boxen att att det är henne jag ska göra iordning för en ridtur. Hon blir så besviken när jag lämnar stallet efter att "bara" borstat på henne. Tårar har runnit men Lizz måste sättas i första hand och jag älskar henne mer än något annat. Hon har varit en sådan stooor del av mitt tillfrisknande och därför ska vi ge henne all tid i världen för hennes tillfriskande också. 

 

 

 

Sedan har vi detta med Eco och tävling. Jag har fått en ganska sjuk idé, folk kollar snett på mig när jag säger det men jag och Eco ska ut och tävla i hoppning. Jag är så trött på det här att hon aldrig kommer komma ut på tävling när det gäller att hoppa. Eco är en häst som älskar att hoppa, när vi hoppar så kan jag känna hur hon letar efter alla hinder och hur hon bara vill vill vill! Så vi ska börja att komma ut på några Pay and jump under sommaren för att bygga upp självförtroende för att sedan i höst komma ut på någon lokal. 

Om vi tittar på dressyrtävlingar har vi starter den 10 juni hos Bålsta RF, den 17 juni hos Håbo RK och den 1 juli ska vi till Strägnäs, sedan ska vi träna för fullt för att åka på vårt första meeting hos Gripen RF. Förstår ni hur pepp jag är på denna sommar?!

 

 

På fredag, alltså om fyra dagar, sätts betygen och mitt andra år på SRG är över. Då har jag bara ett år kvar innan studenten. Det känns sjukt, detta år har varit sjuk händelserikt. Jag har haft en del framgångar men också en hel del motgångar. Det har varit tufft och jag är förundrad över mig själv att jag inte gett upp som jag så många gånger trott. Det är nog tack vare mina hästar som jag orkat med detta år trots allt.