En utveckling tillsammans med Lizz

Tänk att jag började här i april. Något fantastiskt har hänt.
 
 
Och nu snart 11 månader senare har hon utvecklats sååå mycket. 
 
 
Jag känt som jag skrev tidigare att jag tappat motivationen, att jag tappade lite det jag brann för. Sedan jag tog hjälp så har allt blivit såå mycket enklare, jag är fortfarnde extremt nog med vem jag sätter upp på Lizz rygg och vem som får ta hand om henne. Det är mycket viktigt enligt mig. Kanske därför jag kommit en bra bit på vägen? En riktig tankeställare. 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback