Några dagar...
Det har gått några dagar sedan sist, ursäktar för det. Jag har inte glömt er utan haft så himla mycket. I måndags började jag mitt sista året år på gymnasiet, jag är lite chockad att tiden gått så fort. Det är så att vi börjar vårt tredje år med fem veckors praktik, och jag finns då hos Jonathan Medin. det tänkte jag berätta lite om i detta inlägg.
Den 20 augusti lastade jag på alla mina saker och häst, tog en sväng förbi Sigtuna för att lämna lite saker därefter åka vidare till Enköping och Medin Dressage. Vart tog sommaren vägen? Jag skulle ju hinna med så mycket. Men det ä ganska så tråkigt att lämna en plats som jag bott i hela 10 veckor, vilket är väldigt lång tid. Jag har fått chans att jobba med ett sådant proffsigt team, så glad och alltid gett mig energi även dem lite extra jobbiga dagar. Platsen där jag som Eco och jag trivts som fisken i vattnet, utvecklat min ridning genom olika hästar. Nästa höst kanske min dröm blir verklighet. Jag vill tacka Anna, Lina, Emma och Emelie för att jag fått jobba med helt fantatsiska människor. Tack till Ellen och Emelie för att jag fått lära känna er och gett mig många skratt! Tack alla på AP-ridutveckling för en helt fantastisk tid!
Vidare till Enköping och Medin Dressage. Jag har gjort min första av fem veckor. Jag trivs väldigt bra, fick ett väldigt bra mottagande vilket gjorde att jag redan från dag ett kände mig både hemma och välkommande. Första veckan är avklarade och handlat mycket om att komma in i rutinerna samt lära sig hästarna och deras utrustning. Det har tagit så extremt mycket på krafterna, var så galet trött efter denna vecka. Det känns ändå som att jag kommer trivas dessa fem veckor vilket känns bra. Jag tror att jag kommer få riktigt roligt under denna tid och förhoppningsvis någon erfarenhet rikare.
Det var lite nervöst att åka hit då jag inte har någon direkt koppling till Medin Dressage. Tidigare praktikplatser har jag haft någon koppling till någon som jobbat där eller liknande. Men jag är så nöjd!
Fina Jäger!
Eco trivs väldigt bra, inte så stressad som jag trodde hon skulle bli. Blir sååå glad!
Trackback