Du är bra

Jag tänker nu skriva ett helt ärligt inlägg, tanken slog mig idag och jag måste få dela med mig av mina tankar till er. 
 
 
 
Okej, vi kan börja såhär. Ni har väl förstått lite hur jag tänker vid det här laget, iomed mina diagnoser som jag nämt ett x antal gånger, men vi tar det igen ifall någon har missat. Jag lever då med utmattning och depression. Ja nu var det sagt, ännu en gång. 
 
Det jag tänkte på är att jag sällan vill ta åt mig, varken bra eller dålig kritik. Jag har fick en kommentar idag från en tjej, en supergullig tjej som jag än inte känner så väl, träffade henne första gången i början av mitt sommarlov. Hon sa till mig "Vad bra du är på att rida, du är duktig." Okej, nu är det såhär. Det jag gjort det senaste året är att lägga om min ridning helt, lärt känna nya männsikor som velat ändra på min ridning helt, jag har gått med på det. Ja, jag har gjort en stor utveckling på ett år. Men jag är inte duktig, men jag kan gå med på att jag är bra. Jag har extremt svårt att ta emot bra såväl dålig kritik. Och det är en rikig nackdel för mig. 
 
Min mamma säger alltid att jag gjort allt jobb på Eco själv, att jag sällan gett upp och kämpat på. Ja delvis kan jag hålla med. Men jag och Eco skulle aldrig utvecklas så mycket som vi gjort utan bra hovslagare, bra veterinär, en fantastisk equiterpeuft, helt fantastiska tränare och sist men absolut inte minst, mina fantastiska föräldrar som hjälpt mig mest på resan. Jag skulle inte kunna stå med två fantastiska tävlingshästar utan dem! 
 
 
Om ni någon gång möter mig nämner att jag är duktig, jag gör ingen big deal av det, för att innerst inne tror inte jag på det. Jag rider massor av hästar denna sommar, ridit åtta olika hästar på endast fyra veckor. För jag vill bli bättre, det vill jag varje dag, men det jag upplever att jag är långt ifrån duktig. Mitt mål är att bli duktig, vägen dit är lång men jag ska dit!
 
 
Eco efter några månader i vår ägo. 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback