Jag kliver in i stallet och går bort mot Lizz box, fullt notmalt. En glad Lizz tittar fram och jag är glad för att se henne. Lizz vänder sig bort och det ser ut som svansen har fastnat, för det brukar hända ibland. Jag tar tag i svansen, men det är något som verkligen inte står rätt till. Svansen är borta. 

 

Jag hittar alltså min häst utan svans, den slutar en bit nedanför svansrotens slut. Jag förstår inte hur man som människa kan gå och klippa av svansen på en annans häst, Lizz är oskyldig och har aldrig gjort något fel som hon menat. Hästar tänker inte så, jag kan förstå om man inte tycker om något jag gjort men ge fan i min häst! Detta är helt oacceptablet och jag är så förbannad och förkrossad på en och samma gång. 

 

När detta hände vad jag i en sådan chock att jag inte visste vad jag skulle göra, känslorna fanns inte och jag kunde inte tänka klart. Jag är så otroligt tacksam att Anna följde med mig ner till stallet och fanns där och stöttade mig. Tack till Malin som reagerade och ringde direkt, tack till vår rektor som tog tag i detta direkt trots att det var fredagkväll och tack till Sara som svarade mitt samtal när jag jag både var stressad, chockad och panikslagen. Även tack till ALLA som stöttar mig igenom detta och står bakom mig igenom detta.