Solen skiner hela dagen
Dagen har känts evighetslång, verkligen.... Imorse hann jag med en sväng in till Norrtälje, var hemma lagom till 11. Därefter har jag fixat inne, hunnit stallet och två hästar mortionerade samt skiftat hästar. Det blir lite ombyte av hästar i hagar då vissa ska betas in långsamt och sedan de endast några dagar gamla fölen som ska också få komma ut. Ibland önskar man att man hade fler hagar och även fler boxar för att få ihop ekvationen.... ;)
Nu på kvällen var jag med Bella när hon skritta fram Eco ute, jag gick vid sidan om och vi bara prata om allt mellan himmel och jord. Det var sååå mysigt och man glömmer lätt de där lilla som ger så mkt energi.
Alltså har ni sett något sötare? Diora är ju för underbar!
Lizz har börjat få komma ut på grönt gräs och ingen är lyckligare än henne just nu. Hon har ju alltid lätt att falla ur hull under våren men hållt sig väldigt bra denna vår. Vi har ju hittat rätt foderstat i form av Krafft Performance, kli och mineraler samt tillskott vid behov i form av Stress Relief, Elektrolyter och olja. Men något jag tror också påverkat henne är att det inte varit samma resande, utan vi kunnat tagit allt i vår takt. Om man ser åt andra sidan har hon varit en tickande bomb när vi väl kommit ut och tränat.
Ha det gott så hörs vi snart igen!
Vilken härlig helg
Även om inte vädret bjuder på det man önskar så har det varit en härlig helg än så länge.
Fredagen bestod mest av stress på dagen för att hinna alla måsten. Det var stall och tre hästar innan lunch, därefter in till Norrtälje för att fixa några ärenden. På kvällen firade vi Emelie som tagit examen, det var sååå roligt och mysigt. I dessa tider går man bara mellan hemmet och jobbet, att få göra något annat gör det såå mycket roligare.
Igår (lördag) och idag har de bestått av att faktiskt vara ledig, hästarna har gått lugnare. Det är träningar för Fredrik denna helg, de är som vanligt väldigt givande. Lizz var lite het igår men bjöd på en fin känsla i handen. Idag ligger fokus på lite mer rörelser, men återstår att se hur de går. Fredriks träningar är väldigt givande, jag får alltid med mig verktyg och saker att jobba på med till nästa gång.
Nej, nu ska jag gå ut och mysa med sötaste Diora som kom igår morse eefter Benetton Dream. Fler bilder kommer.
Tiden går...
Herregud vad tiden går fort ibland, de har gått över en vecka sedan sist och jag funderar ens vad jag gjort.
Förra veckan bestod av 6 dagars jobb, det blir mycket logistik för att få det att gå ihop med hästar och allt men som sagt allt går om man vill.
4-åriga Aixotic utvecklas hela tiden. Hon har blivit väldigt stark i hela kroppen, jag valde att gå ifrån ridbanan under en period. Vi har klättrat i skogen, galopperat ute på ängarna och ridit ut, även lösgalopperat. Det har verkligen gynnat henne och jag tycker hon har en helt fantastisk inställning till arbete.
Lizz fortsätter som tidigare, styrka varvat med lugna ridpass. Lite tråkigt blir det lätt när man bara går hemma men så nyttigt för oss. Vi får ta den tid det tar helt enkelt. Eco fortsätter också i samma spår, stärks hela tiden. Hon är så pigg och glad och de glädjer mig.
På senare tid har jag faktiskt gått tillbaka i flödet för att se vad som hänt. Det är lite roligt för att se vad som hänt under både en kortare men också längre tid.
Long time, no see
Det var över ett halvår sedan jag loggade in. Mycket har hänt i mitt liv och ska jag vara ärlig vet jag inte var jag ska börja. Jag sitter just nu i köket, tittar ut genom fönstret och ler lite inombords. Just nu känns allt bra men det är mycket mer än så.
Jag har jobbat oerhört mycket de senaste månaderna, med tanke på Corona så har det blivit mer än vad jag var redo. Har gått upp väldigt många timmar mot vad jag är van vid, jag är glad för det då jag älskar mitt jobb och de jag gör, förutom världens bästa jobb har jag faktiskt världens bästa kollegor. Dem är bara bäst och jag skrattar lite för mig själv när jag tänker på allt vi har hittat på tillsammans. Jag går med glädje till jobbet, trots den tråkiga situation hela världen sitter i.
Hästarna fortsätter utvecklas. Lizz och jag gick ner i klass under hösten och byggde upp självförtroende igen. Idag jobbar vi vidare för att stärka bytena, dem är vår svaghet i dagsläget. Vi tränar på men är på god väg. Eco var borta förra året men är nu åter igång fullt upp, vi jobbar styrka och kondition för det mesta. Hon är en av de roligaste att rida just nu. Utöver det har vi köpt in ytterligare en häst till gården, Bellatrix är 16 år E. Rubinrot och ska betäckas med Benefit detta år. Samtidigt ska jag rida och hålla igång henne. En otroligt välutbildad häst men samtidigt lite svår på grund av sin känslighet. Jag har också just nu en 4-årig försäjningshäst, Aixotic E. Luxus. Otroligt trevlig och jag hoppas hon hittar ett kärleksfullt hem snart, hon är helt underbar!
Ja det var lite kort och gott vad som hänt i mitt liv nu. Jag vill hålla igång detta men vi vet alla hur det blir varje gång jag säger så... Vi får helt enkelt se tiden an och se vad som händer i livet.
Ha det gott så hörs vi i snart!
Mycket igång just nu.
Herregud säger jag bara, livet går fort så jag hinner ju inte med allt. Som sagt är vi hemma till vardagen, hästar och jobb avlöser varandra. Det rullar på. Imorgon, onsdag, ska jag på möte för eventuellt ett nytt jobb för att komplettera mitt nuvarande. Ska bli spännande och se vad dem har erbjudit.
I helgen har vi tränat för Fredrik Böhling och gett många aha-upplevelser och saker vi ska tänka på. Vi har haft lite problem när det gäller tävlingsbiten, jag fick rida program och Lizz var VÄLDIGT spänd. Det visades en del problem fram, till exempel att vi gör en sluta i balanstrav som knappt är en sluta utan det blir något halvdant. Sedan hade vi liknadana problem i andra delar som jag fick hjälp med, nu jobbar vi på med framåtbjudning och jag ska tänka mer på min hjälpgivning. Det har redan gjort stora resultat och vi har fått en liten självförtroendes-boost! I helgen väntar västervik men valde som Fredrik sa, gå ner i klass och bara ha kul. Känna att vi klarar av saker och ting. Det ska bli kul att komma iväg och tävla lite.
Efter en träningshelg med Fredrik så är Ridhandboken min bästa vän som ska läsas grundligt. Jag ska också bli mer noga med Lizz träningsschema. Jag kan ju ärligt med handen på hjärtat säga att jag inte varit bäst på det den senaste tiden. Det ska det bli förbättring på!
Veckan som kommer ser ut följande:
Måndag: Jogg ute.
Tisdag: Lösgjörande/stärkande på stubbåkern.
Onsdag: Uteritt alternativt ridpass på stubbåkern.
Torsdag: Dressyr
Fredag: Vi åker till Västervik på meeting. Jogg på tävlingsplatsen.
Lördag: Tävling Västervik Msv C:1
Söndag: Tävling Västervik LA:3
Tillbaka till vardagen och alla tävlingar
En vecka har jag varit hemma och livet går för fort att hänga med. Jag ska försöka få lite ordning på livet också, skämnt åsido. det har varit myckert att ta igen när man kommer hem efter en veckas semster, Lizz skulle komma hem, det ska mortioneras och man ska jobba och packa och städa efter resan. Sedan la jag till två tävlingsdagar på det. Ibland undrar jag vad jag själv håller på med.
Ska vi börja disskutera tävlingen? Det går helt enkelt inte att undgå resultaten på Equipe, dem finns ju där och alla kan se dem. Varför jag valde att utgå i båda mina starter kanske ni undrar... Lizz är en svår häst, hon är känslig och minimal spänning eller fel signal kan bokstavligen förstöra en hel ritt inne på banan. I lördags var vi i Norrtälje och tävla, hon kändes glad, positiv och avslappnad. När vi väl kom ner till banan kände jag att hon spände sig, sedan är ju inte den tävlingsbanan den bästa att göra en säsongsdebut med en häst som har lite nerv... Sist vi strta där så gick det inte heller så bra. Det är inte första gången detta händer på denna banan. Men träning ger färdighet sägs det ju. Tillbaka till själva starten, jag upplevde att hon inte var helt avspänd för vi fick inget speciellt flyt. Det gick bara inte, jag vill att det här med tävling ska vara positivt och vi ska ha roligt tillsammans.
Sedan igår åkte vi då till Lejondal för att se om det var bättre. Vi fick helt enkelt inte till det då heller, som sagt kan det vara så små saker som gör det. Nu ska vi hem och träna och ut och åka lite så får vi se hur det går i framtiden, för jag vet ju innerst inne att Lizz kan det här. Det är bara något tillfälligt sim sitter i huvudet på henne. Så nu mina vänner, nu ska jag och Lizz bygga självförtreonde tillsammans, det är det vi behöver just nu.
Long time and no seen....
Kära blogg.
Jag vet att det varit ett tag sedan jag logga in och skrev något. Det har varit så himla mycket jag haft i livet sedan jag skrev sist, både bra och dåligt. Jag minns på den tiden jag delade allt med er, jag beskrev dagarna och alla drömmar och planer med hästarna, det var min dagbok. Jag kände en lättnad att få ha min lilla dagbok här.
Nu känner jag att det är dags att börja skriva här igen, inte det här med 3-5 inlägg per dag men några gånger i veckan iallafall, det lite som terapi för själen. Jag har alltid varit sådan och kommer nog förbli det. Nästan som när ångesten finns där och bara få öppna datorn och skriva om något helt annat som kom upp i huvudet är helt underbart. Det är nästan som att kapa dem värsta topparna på ångesten.
För övrigt så rullar livet på, hela sommaren har jag spenderat på Eneberg äldreboende i Norrtälje där jag jobbar. En mysig sommar med härliga kollegor var vad jag behövde. Till hösten får vi se vad som händer, jag blir kvar hemma iallafall och fortsätter att jobba. Jag kände mig helt enkelt inte redo för hippologutbildningen av många anledningar. Vem vet om det blir något helt annat sedan kanske.
Förutom att jag klarade alla tester till hippologprogrammet på Strömsholm så har jag även klarat av den efterlängtade hästskötarexamen. När vi gjorde den med skolan så missade jag på en del, först tänkte jag inte genomföra den delen men efter påputtning av både mamma och Sara så tog jag tag i det och åkte tillbaka till Hamre och klarade det. Ingen var lyckligare än jag.
Efter hästskötarexamen tog jag också tag i min BE-behörighet, klarade teorin efter tre försök och körningen på första. Skönt att ha det så man slipper fundera över vikter och sånt, eftersom Lizz inte heller är den mindre hästen... I slutet av maj var det äntligen dags för min 20-årsdag och det firades med släkt och vänner. Även i maj klarade Lizz sina två Msv B-kval när vi var på meeting hos Bollnäs RS. Såå roligt och det har varit några starter som vi inte lyckas komma upp i procenten, tack vare stöd av Carina vid sidan om satt dem båda på 64% när vi var i Bollnäs. Gjorde även en programridning för Msv B:2 innan sommarlovet för Lizz och hon gjorde det bra. 65% blev det på ett ungefär i första starten någonsin, så lycklig över denna resa vi gjort tillsammans. Nu väntas några starter i Msv B under hösten och förhoppningsvis kan vi börja satsa på Kval till Msv A, men den som lever får se...
Nu sitter jag iallafall på en flygplats på Kreta med en podd i hörlurarna och är på väg hem med försenat flyg, lagom kul men förhoppningsvis kommer jag hem i hyfsad tid då jobb väntar imorgon. Jag har försökt vloggat lite från semestern som ni får se om några dagar, tyvärr har internet varit väldigt dåligt så jag hade hoppats att ni skulle få höra från mig liite tidigare.
Tiden kommer ikapp en
Det var en tid sedan jag loggade in här, jag har tänkt mycket på det här, när bloggen var min vardag, jag berättade nästan allt för er, alla mina försök, misstag, misslyckande men även alla framgångar. De dagar jag var lycklig, ett tag döljde jag mitt riktiga jag. För att jag var rädd att visa vem jag var, nu i efterhand så är jag ganska glad att jag valde att berätta, det har gjort att jag haft det lite enklare, mest mentalt. Men det var inte det jag skulle prata med er om idag, även om det är en stor del av mitt liv.
Sist jag skrev här, hade jag flyttat ner till Skåne och stormtrivdes på Tullstorp. Det har jag gjort hela tiden men i vissa saker i livet är inte värt att offra. I detta fall min hälsa återigen. Jag älskade att jobba i den omgivningen, med dessa hästar och alla andra som jag fik jobba med, Emma, Cissi, Karro, Ida-Linn och såklart Catharina och Jan som gav mig möjligheten. Jag saknar allt där nere och det var underbart. Jag är hur som helst hemma igen och varit ett tag nu, jag ska satsa på mig själv och lägga på fokus jag tycker är kul.
Jag har återgått till vården där jag jobbat tidgare och känner till, jag jobbar idag på Eneberg äldreboende och trivs väldigt bra. Tanken är till hösten att söka till Hippologen mot hästutbildning om allt går som det ska, man vet ju som sagt inte vad som väntar.
Jag tror att det här var ett bra beslur för både dig och mig, även om det gjorde ont i hjärtat att lämna.
Tullstorp
Nu var det bra länge sedan som jag skrev här, tanken har slagit mig många gånger att jag ska sätta igång bloggen igen. Ge den en nystart men tiden har inte funnits än, det är så mycket annat som jag lagt ner tid på. Nu ska jag ge er en uppdatering om mitt liv. Detta kommer också bli en sådan stor nystart för mig!
Jag sitter nämligen i Skåne för tillfället när jag skriver detta, vi anlände igårkväll med både häst och packning. I början av oktober tog jag en tur till Skåne under två dygn för att provjobba lite. Detta gav mersmak på det mesta och jag kände att det känns rätt. Jag har varit i ganska många stall de senaste tiden men aldrig känt detta känns bra på riktigt, jag har alltid trivts och gillat det på något sätt men varit tveksam om jag just nu är redo att jobba med hästar heltid med tanke på ett mående som stigit upp och ner, kanske detta berode på skolan, det vet jag inte. När jag sedan kom i kontakt med det här jobbet var min första tanke att jag alltid kan åka ner och prova, inget är ju bestämt än.
Jag åkte ner och jobbade på Tullstorp i två dagar, det kändes rätt från början. Bara att komma in i ett fantastiskt gäng med många härliga personligheter gjorde att jag redan bestämde mig ganska snabbt, men jag lovade mamma att jag skulle åka hem, sova på saken och verkligen tänka efter. Sagt och gjort, men jag hade bestämt mig, det var dit jag och Lizz skulle flytta. Jag tackade ja till jobbet och två veckors förväntan, nervositet, ångest, packande, städande och planerande inför resan ner som skulle starta 22 oktober. Ja ni läste rätt, jag fick ångest inför flytten, väldigt mycket. Speciellt sista veckan när jag insåg att det var få dagar och mycket att göra, att lämna min familj, mina bästa vänner och alla jag bryr mig om. Mest för att jag flyttar från en trygghet till en ganska okänd plats. Mest för att jag kände ingen där nere och inte visste vad som skulle hända.
I samma stund som alla känslor var överallt började jag träna för Nina, som gav oss så mycket på endast två ridpass. Hon boostade upp mig med positiv energi och jag vågade tro lite mer på mig själv. Lizz blev en annan häst och jag skratta och log mig igenom träningarna, det var då jag faktiskt började tro på oss som ekipage på riktigt. Hon hjälptes oss med alla våra lösningar, både mina och Lizz, både fysiskt men också mentalt. När alla känslor är överallt och detta gav så mycket så ville jag inte heller åka, jag bröt ihop i tårar, mest på grund av glädje vad vi lyckats med på så kort tid. Nina sa också till mig att jag skulle åka, det är ju bara 3,5 h med snabbtåg upp till Stockholm och att jag skulle börja träna för henne när jag åter i Stockholm, vilket är planen också. Men jag kommer inte kunna hålla mig borta, det positiva med att ha en häst på hemmaplan är att kunna fortsätta träna för tränare som finns på hemmaplan.
Just nu, sitter jag med datorn på mitt rum, låter tankarna sväva iväg lite och kan inte låta bli att le. Vilket ävetyr jag får vara med om, jag vill göra mitt bästa och det var bra länge sedan jag såg Lizz så nöjd av att komma till ett nytt stall och det är det som glädjer mig mest. Jag har ju även lovat dem hemma att komma hem en gång i månaden om allting fungera.Jag åker ju som sagt hem den 10 nov på grund av träff med Unga Ryttare och därefter åker vi till Spanien och SICAB, som jag längtar!!
Livet ger en vändning
Två dygn av intryck och beslut som ska tas. Jag har många känslor i kroppen och detta ska förhoppningsvis leda till något mycket bra. Jag har varit i Skåne under två dygn, vissa vet vad denna resa varit ändamål för och vissa vet inte.
Nu ska jag åka hem och sova på mina beslut, imorgon ska jag pussa på Lizz och sätta igång henne efter ofrvillig vila. Imorgon är det även dags för Unga Ryttare träff, spännande!!
Livet ger en vändning
Herregud säger jag... Livet vänds upp och ner ibland, det har varit tufft på sistone, speciellt psykiskt men ibland vänder det och medför något bra.
I veckan fick jag ett samtal, ett samtal om jobb som jag verkligen inte kunde tacka nej till. Jag kommer nästa söndag åka ner till Skåne och Hässleholm på lite spännande saker. Jag berättar för er när allt är klart.....
Idag var vi på Gömmargården och tävlade, och det gick bra!!! Det var storm och lite kaos på morgonen men det ordnade sig. Jag hade fokus på att ha Lizz positiv och att vi skulle genomföra det. Tävlingen gick ute så var lite orolig vad Lizz skulle tycka om blåsten men hon gick ändå bra. Var med mig hela tiden, jag red dock fel en gång vilket jag helt och hållet tar på mig. Resten gjorde hon bra, små små missar hade vi men mycket bättre. Vi slutade på 68% i LA:3. Domaren kom fram till oss efter och trodde inte det var Lizz först, hon har tydligen sett henne för ett bra tag sedan och tyckte hon utvecklats en del. Det är alltid kul att få sådan sorts feedback. Vi fick även två (!!!) st 8:or i protokollet och några 7,5:or.
Livet vänds upp och ner
Jag är en person som alltid vill prestera och jag vill alltid ha en prestation, jag har alltid varit så och kommer nog alltid vara så. Varför jag blivit en sådan människa är nog på grund av mitt låga sjävkänsla och låga självförtroende, för att visa att jag också kan. Jag har alltid velat mycket och alltid haft ett driv inom mig, detta har också vänts emot mig.
Jag drabbades av psykisk ohälsa tydligt under hösten 2015, det var då det gav tydligast tecken. Med facit i hand så tror jag haft det längre än så, men jag var aldrig uppmärksam på dessa tecken. I efterhand ångrar jag mig djupt. När det gav sådan tydliga tecken och det var fastställt att det var denna sorts ohälsa jag hade så vändes mitt liv upp och ner. Jag var så rädd vad folk skulle tycka och tänka om mig, att jag var svag och inte skulle klara det, jag som hela mitt liv stått upp för mig själv. Jag bet alltid ihop för att inte visa mig svag men när folk fick se mig svag gick världen under.
Vad jag lärt mig på årens gång är att lyssna på mig själv igen. Jag har gått under dessa år och fått ett x antal återfall i både depression samt utmattning och senare stod det klart med social fobi också, efter varje gång det händer så lovar jag mig själv att jag aldrig ska uppleva detta en gång till. Ändå kommer det tillbaka för att man är så himla envis och ska lyckas genomföra olika saker. Något de även sa till mig när allt stod klart, du är mer modig än vad du är rädd och det är en guldvärd egenskap.
Under denna tid har jag äntligen kunnat börja bygga upp ett självförtroende, jag börjat tro på det jag gör. Tro på mig och mina hästar, jag har alltid velat göra saker om det går till 100 %, om det verkligen verkligen går att genomföra och det blir bra.
När du sedan verkligen tror på något men du vet ej om du ska klara det till 100%, du genomför det men inser att du inte kommer klara det. Det är lite som att ramla ner i en grop, du försöker klättra upp, du försöker och föröker men det går inte. Till slut får du en lite ljusglimt att ta dig upp igen, det går inte alltid på en dag utan kan ta flera dagar innan du förstår hur du ska ta dig ur gropen.
Jag tror innerst inne att lyssna på sig själv, lyssna i ett tidigt skede och verkligen uppskatta allt du gör just nu. En dag kan det vara försent.
När livet förändras
Så mycket som hänt på kort tid, man börjar få perspektiv på saken.
Jag har ju nu bosatt mig i Bålsta på heltid, detta är nu mitt hem. Jag har varit så extremt laddad för detta och inget annat än just laddad, samtidigt har jag varit rädd. Detta med att veta nu att jag ska stå på egna ben, på riktigt denna gång. Tidigare har man alltid haft föräldrarna att luta sig mot och de har alltid hjälpt en. Nu är det dock på riktigt. En underlig känsla kan jag lugnt säga!
Detta med att lämna sitt hem och trygga punkt i livet, även om jag saknat alla vänner och allt runt omkring här så känns det så konstigt. Jag har också varit så fram och tillbaka vad jag faktiskt vill göra i framiden. Jag sa till mamma för en tid sedan att man kanske ska vänta med att plugga vidare och kanske jobba ännu längre än tänkt. Men ännu en gång har jag insett hur mycket jag saknar det och hur mycket betydelse en utbildning har, oavsett vad det är. Speciellt nu när man söker jobb, du kommer verkligen ingen vart på en gymnasieutbildning. Ni som lyckats med det kan väl berätta för mig hur man lyckas.....
Jag är tillbaka på YT!
Flyttveckan är inledd...
Som jag längtat till denna vecka!!! Jag har drömt om detta så länge men aldrig trott att det skulle vara så nära som det är just nu. På fredag flyttas allting och från och med söndag kväll kommer jag bo på heltid i Bålsta. Jag är så jävla glad rent ut sagt men samtidigt så jävla rädd, rädd vad som väntar och vad som kommer hända.
Senaste tiden har jag jobbat så extremt mycket så jag snart kräks över jobb. Jobbade sex dagar(mellan sön-fre) och tävlade i helgen, jag var trött kan jag säga. När jobbet hörde av sig nu och inte beövde mig då det var lugnt så jublade jag, för att jag äntligen får vila (!!). Samtidigt så vet jag att jag måste jobba för att få ihop pengar att ha råd till allt, speciellt när man gått som timvikarie. Snart får jag dock en fast tjänst och ingen är lyckligare än mig!
Hästarna är fina som vanligt trots men en trött ryttare på ryggen. I helgen var vi och tävla med bra känslor dock inget resultat eller poäng att jubla över....
Livet går för fort ibland...
Jag fick något ryck nu och funderat på att starta bloggen, men avvaktar lite tills allt fallit på plats helt...
Det har nästan varit en för hemsk vecka men mycket har äntligen börjat falla på plats. Jag avsöljar inget än men är såå laddad. Nu är frågan, vill ni följa mig på min resa? Isåfall på vilket sätt, här på bloggen eller på annat sätt? Tell me!!
Lizz för övrigt är huuuur fin som helst?!!! Jag är nästan mållös, nu börjar vi komma igång ännu bättre efter sommarvilan och ska snart göra säsongsdebut. Jag är laddad och förhoppningsvis Lizz också. Det blir en LB:1 och LA:2 (som jag för övrigt inte lärt mig...). Idag stod bommar på schemat och hon bara gick, gjorde det väldigt bra för att ha vilat igår.
Vad vill ni läsa här i bloggen om jag startar den igen? Berätta allt!!
Jag och Selmis <3
Kära blogg!
Tänk om jag skrev så varje gång jag skulle skriva ett inlägg, då skulle ni verkligen ha tröttnat på mig för länge sedan. Det händer saker i mitt liv nästintill varje dag just nu. Både bra och dåliga, jag växer mer och mer i mig själv och är ganska säker på vad som kommer hända i höst och framtidsplanerna ser ut. Just nu sitter jag hemma hos Malin och Danne som är bortresta så jag har hand om hus, hund och katter. Idag har jag hunit rida ett dressyrpass på Lizz, badat och solat lite och äter nu lunch innan jobbet kallar på ett arbetspass mellan 13.30-21.15. Idag är faktiskt första dagen på mycket länge som jag njutit!
Jag jobbar som ni kanske visste inom vårdbolaget Tiohundra på ett äldreboende i Rimbo. Jag trivs väldigt bra där, det slog mina förväntningar ganska så mycket. Dock blir jag endast kvar där augusti ut, men förhoppningsvis kanske det finns något jobb i framtiden.
Jag har många gånger berättat för er när jag flyttade till Sigtuna, om mina kämpiga tre år och hur jag växte i mig själv. Jag har under dessa tre år lärt mig vad jag vill och har trivts så extremt bra. Många förstår inte hur jag kan sakna denna plats, där fick jag gå igenom massor av känslor och massor av händelser som man inte vill gå igenom. Men det var där jag byggde upp ett liv, hittade vänner för livet och trivdes extremt bra. När jag sedan kom hem efter studenten och insåg att denna del av livet är över så fattades något i mitt liv. Jag åkte över några gånger till Sigtuna innan midsommar och jag insåg ganska snabbt vad som saknades i mitt liv. Just nu finns det på riktigt inget som binder mig till Norrtälje, vissa saker kommer jag säkert sakna eller vilja komma tillbaka till men nu känner jag att jag vill börja ett nytt kapitel och komma härifrån.
Jag har jobb på gång, men vågar inte avsölja någonting förens allting är helt klart men det ser oerhört bra ut. längtar och är sååå redo!
Tillsammans med en av mina bästa vänner så har jag hittat en lägenhet i Bålsta, jag tror på det här med hela mitt hjärta. Jag har alltid varit envis och ambitiös och andra har alltid sagt till mig att jag ska lita på mig själv och min magkänsla, jag kan säga att detta är så rätt det bara kan bli. Om vi ska titta på vad som är bra för mig så kommer detta öppna fler dörrar för mig. Vissa kommer tycka att det är en dålig idé och andra tycka att det är bättre, men jag vet att det är en bra början för mig.
Det enda som saknas är stallplats till mina stjärnor, det är inte lätt att hitta men löser sig nog. Hoppas med hela mitt hjärta att båda kan flytta med, att jag kan utveckla min satsning yterligare!
Frågan om framtiden
Frågorna om framtiden fortsätter att komma till mig, ju mer man svarar på frågan desto mer inser vad jag faktiskt vill och inte vill.
Jag har denna vecka avslutat min introduktion på ett äldreboende i Rimbo, Bergshyddan. Jag måste ge största möjliga eloge till all personal på Bergshyddan som gett ett sådan bra välkommande även fast jag varit lagom förvirrande den första veckan med all information.. Det känns för övrigt väldigt bra och att även sommaren kommer gå bra, vem vet jag kanske även stannar i höst eller väljer något helt annat i höst...?
När vi sedan kommer mer åt hösten har jag ju nämnt förut att jag vill flytta hemifrån, lite för att jag har ju under tre år trivts ganska bra att klara mig själv även om jag har haft en del motgånar. Och jag tror även så blir fallet i höst, även fast jag trivs väldigt bra hemma så är det väldigt skönt att ha något eget, något som man kalla mitt hem. Det lutar ganska starkt mot att flytta tillbaka till Sigtuna om jag ska vara ärlig, dels för atta jag trivs väldigt bra där och för att jag har alla mina vänner kontakter där vilket gör att jag vill tillbaka, vilket är ganska naturligt.
Hästarna då? Vad är planen med dem? Eco ska blir mer stabil och få mer rutin i LA-klasserna, om jag vågar drömma kanske en start i medelsvår till våren. Lizz ska starta LA-cupen på Gripens meeting 10-12 aug och någstans i spetmber möjligtvis starta medelsvår för att kvala Falsterbo nästa år. Möjligt eller inte vi ger det ett försök!
Funderingar om framtiden
Det har gått snart två veckor sedan studenten, man får sig alltid en tankeställare när studenten väl är över vad man faktiskt vill göra. När man gick i skolan så var man såhär detta ska jag göra efter skolan. Jag trodde ett tag att jag skulle börja jobba som hästskötare i något stall men sedan ändra mig och ville ändå flytta hem under sommaren och eventuellt fram tills jag börjar plugga hösten 2019. Men ännu en gång har jag börjat fundera i ett nytt spår...
Jag har under tre år fått lära känna mig själv på riktigt, jag och mina två hästar har klarat sig själv på ett sätt samtidigt som jag fått stöd men hela tiden har det varit det där typiska "Jag själv ansvarar nu för mig och mina hästar" och jag har alltid trivts med det. När man sedan flyttar hem efter tre år så får man ändå en annan förståelse, även om jag älskar att vara hemma på ett sätt är det aldrig på samma sätt som det varit under dessa tre år.
Jag har börjat fundera, tankarna går för fullt vad jag vill göra. På riktigt är det dags för mig att bli vuxen på riktigt (skämt åsido), jag tror det är dags för mig att flytta hemifrån. Vet ni något som går att hyra så får ni gärna höra av er, var någonstans spelar ingen roll.
Jag insåg inte när jag flyttade från Sigtuna hur stor betydelse det skulle ha för mig, hur stor saknaden skulle vara speciellt till alla mina vänner jag fått lära känna. Inte en utan många, och verkligen inte bara i min klass utan så många fler. Och jag saknar allihopa!! Om jag vågar drömma lite iallafall önskar jag att det inte långt kvar innan jag är åter där.
Livet går vidare..
När alla bilder från studenten så var det som att något inom mig längtade tillbaka, inte bara till själva studentdagen utan alla dessa tre år. Jag har kämpat i tre år, tre år fram tills den dagen när jag var klar med skolan och äntligen skulle få leva mitt liv. Men så fel jag hade, allt jag fick uppleva dessa tre år har varit så speciella, alla minnen, alla lärare som alltid stöttat och hjälpt och alla mina vänner som nu har spridit ut sig över hela Sverige, en svår och jobbig tanke att vi inte kommer att träffas i slutet av augusti igen....
Vad sägs som denna fantastiska människa som har varit mest betydelsefull för mig, hon som funnits där när jag funderat, undrat, behövt en knuff eller motivation. Hon som faktiskt aldrig gav upp mig...
Eller vad sägs som den här dressyrtränare som orkat med mitt humör som pendlat upp och ner. Vi har inte alltid dragit jämnt och haft våra bråk men samtidigt en sådan underbar människa som alltid varit redo att hjälpa.
En av mina bästa vänner, tre års tid har vi stått ut med varandra trots alla bråk. Våra vägar kommer säkert korsas närmare än vad vi tror.
Eller dessa två som varit så fantastiska vänner till mig.
Men alla dessa har och kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat, så många minnen på så lite tid!
